âInternationellt pĂ„gĂ„r en debatt om geoengineering och den har intensifierats efter FN:s klimatmöte i Paris eftersom nĂ„gra av skrivningarna i avtalet kan öppna upp för geoengineering. FrĂ„gan har dock seglat under radarn hĂ€r i Sverige, sĂ€ger Victoria Wibeck, bitrĂ€dande professor, vid Linköpings universitet.
Tillsammans med fem andra forskare frÄn Linköpings universitet har hon nyligen publicerat en rapport som sammanstÀller forskning kring geoengineering, ett begrepp som inte finns pÄ svenska, men som gÄr ut pÄ att man antingen i efterhand minskar vÀxthusgaser i atmosfÀren eller minskar solinstrÄlningen. Rapporten visar bland annat att en av de tekniker som anvÀnds i en stor majoritet av klimatscenarier, BECCS eller Bio-CCS, inte har blivit forskad pÄ tillrÀckligt. Tekniken BECCS, som avlÀgsnar koldioxid ur atmosfÀren, innebÀr att man anvÀnder biomassa i produktion och att den koldioxid som skapas som restprodukt sedan avskiljs och lagras. Till exempel kan man fÄnga in koldioxid frÄn pappersbruk, produktion av biobrÀnsle eller bioeldade kraftverk, och lagra det under jord. Sedan planteras motsvarande mÀngd ny biomassa, exempelvis skog med stor förmÄga att ta upp koldioxid.
â PĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet kan man Ă„terta redan gjorda utslĂ€pp. Men, flera helt avgörande frĂ„gor Ă€r olösta, sĂ€ger Victoria Wibeck.
Dessa frÄgor handlar bland annat om risk för lÀckage, vattenÄtgÄng, hot mot biologisk mÄngfald och deponeringskapacitet. Ytterligare en frÄga Àr den om tillgÄng pÄ mark för att odla biomassa - forskningen har visat att det kan krÀvas landarealer motsvarande upp till tre gÄnger Indiens storlek.
Det finns en risk med att förlita sig pÄ BECCS - en teknik som Ànnu Àr i sin linda - eftersom man dÄ stÄr utan lösning om den inte skulle leva upp till förvÀntningarna. DÄ mÄste man kanske anvÀnda mer riskfyllda tekniker för att uppnÄ miljömÄlen, menar Victoria Wibeck.
Forskarna har ocksÄ tittat pÄ de tekniker inom geoengineering som handlar om att begrÀnsa inkommande solinstrÄlning. Detta kan bland annat göras genom att tillföra svaveldioxid i stratosfÀren, vilket reducerar temperaturen. Forskning hÀr visar dock att följden kan bli försurning av haven och att ozonskiktet pÄverkas.
Den slutsats rapportförfattarna drar Àr att BECCS, skulle kunna utvecklas till att i framtiden fÄ en roll i klimatpolitiken. Dock Àr varken potentialen eller följderna Ànnu sÄ pass klarlagda att nÄgon av teknikerna i dagslÀget bör rÀknas in som tillgÀngliga för att uppnÄ klimatmÄl.
â Mer forskning krĂ€vs och de sociala och etiska aspekterna mĂ„ste diskuteras, sĂ€ger Victoria Wibeck.
Rapporten har skrivits inom ramen för projektet Linköping University Climate Engineering Programme, LUCE, med stöd frÄn VetenskapsrÄdet och Formas. LUCE undersöker politik, forskning och kommunikation kring teknisk manipulering av det globala klimatet. Programmet bedrivs vid Centrum för klimatpolitisk forskning, tema MiljöförÀndring och tema Teknik och social förÀndring. Det inkluderar Àven forskare frÄn universiteten i Oxford och Nottingham.
Rapporten:
Victoria Wibeck, Anders Hansson, RaïŹael Himmelsbach, Mathias Fridahl, Björn-Ola LinnĂ©r och Jonas Anshelm (2016).
Rapportförfattarna har ocksÄ publicerat en artikel i DN Debatt om Àmnet:
Björn-Ola Linnér, Jonas Anshelm, Mathias Fridahl, Anders Hansson och Victoria Wibeck (2016).
Tillsammans med fem andra forskare frÄn Linköpings universitet har hon nyligen publicerat en rapport som sammanstÀller forskning kring geoengineering, ett begrepp som inte finns pÄ svenska, men som gÄr ut pÄ att man antingen i efterhand minskar vÀxthusgaser i atmosfÀren eller minskar solinstrÄlningen. Rapporten visar bland annat att en av de tekniker som anvÀnds i en stor majoritet av klimatscenarier, BECCS eller Bio-CCS, inte har blivit forskad pÄ tillrÀckligt. Tekniken BECCS, som avlÀgsnar koldioxid ur atmosfÀren, innebÀr att man anvÀnder biomassa i produktion och att den koldioxid som skapas som restprodukt sedan avskiljs och lagras. Till exempel kan man fÄnga in koldioxid frÄn pappersbruk, produktion av biobrÀnsle eller bioeldade kraftverk, och lagra det under jord. Sedan planteras motsvarande mÀngd ny biomassa, exempelvis skog med stor förmÄga att ta upp koldioxid.
â PĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet kan man Ă„terta redan gjorda utslĂ€pp. Men, flera helt avgörande frĂ„gor Ă€r olösta, sĂ€ger Victoria Wibeck.
Dessa frÄgor handlar bland annat om risk för lÀckage, vattenÄtgÄng, hot mot biologisk mÄngfald och deponeringskapacitet. Ytterligare en frÄga Àr den om tillgÄng pÄ mark för att odla biomassa - forskningen har visat att det kan krÀvas landarealer motsvarande upp till tre gÄnger Indiens storlek.
Det finns en risk med att förlita sig pÄ BECCS - en teknik som Ànnu Àr i sin linda - eftersom man dÄ stÄr utan lösning om den inte skulle leva upp till förvÀntningarna. DÄ mÄste man kanske anvÀnda mer riskfyllda tekniker för att uppnÄ miljömÄlen, menar Victoria Wibeck.
Forskarna har ocksÄ tittat pÄ de tekniker inom geoengineering som handlar om att begrÀnsa inkommande solinstrÄlning. Detta kan bland annat göras genom att tillföra svaveldioxid i stratosfÀren, vilket reducerar temperaturen. Forskning hÀr visar dock att följden kan bli försurning av haven och att ozonskiktet pÄverkas.
Den slutsats rapportförfattarna drar Àr att BECCS, skulle kunna utvecklas till att i framtiden fÄ en roll i klimatpolitiken. Dock Àr varken potentialen eller följderna Ànnu sÄ pass klarlagda att nÄgon av teknikerna i dagslÀget bör rÀknas in som tillgÀngliga för att uppnÄ klimatmÄl.
â Mer forskning krĂ€vs och de sociala och etiska aspekterna mĂ„ste diskuteras, sĂ€ger Victoria Wibeck.
Rapporten har skrivits inom ramen för projektet Linköping University Climate Engineering Programme, LUCE, med stöd frÄn VetenskapsrÄdet och Formas. LUCE undersöker politik, forskning och kommunikation kring teknisk manipulering av det globala klimatet. Programmet bedrivs vid Centrum för klimatpolitisk forskning, tema MiljöförÀndring och tema Teknik och social förÀndring. Det inkluderar Àven forskare frÄn universiteten i Oxford och Nottingham.
Rapporten:
Victoria Wibeck, Anders Hansson, RaïŹael Himmelsbach, Mathias Fridahl, Björn-Ola LinnĂ©r och Jonas Anshelm (2016).
Rapportförfattarna har ocksÄ publicerat en artikel i DN Debatt om Àmnet:
Björn-Ola Linnér, Jonas Anshelm, Mathias Fridahl, Anders Hansson och Victoria Wibeck (2016).
