žŁÀûŒ§

Händelser som föranleder räddningsinsatser skiljer sig åt i termer av bland annat frekvens (hur ofta de inträffar), plats (var de inträffar), allvarlighetsgrad (konsekvens i form av skador och förlorade värden) och skadeförlopp. Skadeförloppet kan vara statiskt, vilket ofta är fallet för till exempel bilolyckor eller benbrott, eller dynamiskt, när konsekvensen förvärras med en förlängd responstid. Det vanligaste exemplet på en dynamisk händelse är en brand.

Dessa skillnader medför att olika typer av respons passar för olika hÀndelser. Skillnaden i respons kan till exempel bestÄ i responstiden (hur fort resurser Àr pÄ plats), antal och typ av resurs eller kompetens och utrustning (förmÄga) hos de olika resurserna. För att kunna ta evidensbaserade beslut om vilka resurser som ska svara vid en given hÀndelse, och hur fort de bör vara pÄ plats, krÀvs att systemsambandet mellan hÀndelse, respons och konsekvens Àr faststÀllt. Idag saknas till stor del kunskap om dessa systemsamband, speciellt inom rÀddningstjÀnstomrÄdet. Inom pre-hospital sjukvÄrd har dock kunskap upparbetats för vissa typer av hÀndelser, till exempel hjÀrtstopp, dÀr sambanden mellan responstid, insats och möjlighet till överlevnad Àr vÀl belysta.

Anledningar till kunskapsbristen kan vara att utredningar som genomförs inte bidrar till ett systematiskt lÀrande, dÄ det saknas ett enhetligt ramverk för analys och slutsatsdragning samt spridning av evidens. Det finns heller ingen generell modell för hur risk- och sÄrbarhetsanalys bör genomföras, utan de modeller som utvecklats kan enbart appliceras under begrÀnsade förutsÀttningar, vilket ytterligare försvÄrar sÄvÀl jÀmförelse som kunskapsutveckling. En bidragande komplikation ligger i svÄrigheten att bedöma förmÄgan hos en specifik resurs och en specifik respons. Personer som deltar i en insats skiljer sig Ät gÀllande bland annat utbildning, erfarenhet, intresse och fysisk fÀrdighet, vilket gör att kunskapen och kompetensen hos responspersoner varierar. Vidare kan dessa personer ha tillgÄng till fordon och utrustning av varierande slag.

Givet att olyckor och relaterade hÀndelser inte Àr homogena, att responspersoners individuella förmÄga varierar och att resurssammansÀttningen i en respons kan varieras Àr det uppenbart att de aktuella sambanden Àr svÄrfÄngade. FokusomrÄdets syfte Àr att kartlÀgga, utreda och modellera systemsambanden mellan hÀndelse, respons och konsekvens. NÄgra aktuella forskningsuppgifter Àr:

  • att geografiskt och tidsmĂ€ssigt kartlĂ€gga relevanta hĂ€ndelser
  • att utreda vilka resurser som historiskt skickats vid givna hĂ€ndelser och vilken effekt detta hade
  • att undersöka hur variation i kunskap och kompetens hos olika personer pĂ„verkar responsförmĂ„gan samt utreda varifrĂ„n denna variation hĂ€rstammar
  • att utreda hur den sammanlagda förmĂ„gan i en respons kan utvĂ€rderas, speciellt dĂ„ responstider för medverkande resurser varierar
  • att skapa en myndighetsgemensam mall för risk och sĂ„rbarhetsanalys
  • att utveckla mĂ€tbara kriterier för jĂ€mförelse av olika responsinsatser och rĂ€ddningssystem
  • att utarbeta ett integrerat ramverk för evidensbasering av respons insatser

Delprojekt

Validering av körtidsmodeller för räddnings- och responsenheter (VAKEN)

Projektet syftar till att utveckla och validera bättre körtidsmodeller för räddnings- och responsenheter än vad som finns idag i Sverige.

I dag används i huvudsak grova modeller, baserade på körsträcka och hastighetsgräns, för att uppskatta hur lång tid det tar för räddningsfordon att färdas från en punkt till en annan. Det är dock känt att tiden också beror på många andra faktorer, till exempel vägtyp, säsong, trafikbild och uppdragets angelägenhet.

Målet är att ta fram validerade körtidsmodeller för ambulanser och räddningstjänstfordon som kan användas när planering och kvantitativ analys av räddnings- och responsverksamhet ska utföras. Projektet utförs tillsammans med SOS Alarm och Carmenta.

 

Projektledare

Tobias Andersson Granberg, Professor, Avdelningschef, Enhetschef
Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN)

Advanced forest fire fighting (AF3)

I projektet Advanced Forest Fighting utvecklades ny teknik och ny utrustning för förstainsatsaktörer att använda i bekämpning av storskaliga bränder. Projektet var ett EU-projekt under sjunde ramprogrammet för säkerhetsforskning och CARER utförde bland annat kravställning av den nya tekniken.

Projektet pågick 2014-2017. Läs slutrapporten

 

Projektledare

Sofie Pilemalm, Professor
Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN)

Ett omrÄde med skog som blivit brandhÀrjat.

Effektiv hantering av multipla naturhändelser (EMMUNE)

EMMUNE-projektet ska klargöra sambanden mellan extrema naturhändelser och till exempel skogsbränder. Målet är att minska både antal händelser och konsekvenserna av de som inträffar.

CARER