Kirurgi under påfrestning — beredskap, tillgång och utfall i utmanande miljöer
Kirurgisk vård vilar på en bräcklig kedja: en välutbildad kirurg, ett fungerande system runt omkring, och ett kontinuerligt flöde av nya kirurger som växer fram bakom. Denna kedja prövas så snart omständigheterna blir ovanliga: en masskadehändelse, en brandkatastrof, ett humanitärt uppdrag, eller vardagen i ett sjukvårdssystem med för få kirurger och för många patienter. Min forskning undersöker hur kedjan håller ihop under sådana förhållanden, och vilka konkreta åtgärder som gör den starkare. Fokus för min forskning är att ta fram resultat som kliniker, sjukvårdssystem och beslutsfattare faktiskt kan agera på.
Min forskning
Min forskning kretsar kring tre sammanlänkade områden där denna kedja prövas tydligast:
- Beredskap för masskadehändelser och katastrofer. Fokus för mitt doktorandarbete vid Linköpings universitet. Arbetet omfattar att anpassa den amerikanska militärens KSA-metod (Knowledge–Skills–Abilities) för mätning av kirurgisk beredskap till det svenska KVÅ-systemet för åtgärdskoder, att jämföra beredskap mellan allmänkirurger vid universitets- och länssjukhus, samt att utvärdera en scenariobaserad utbildningsinsats om masskadehändelser för svenska läkarstudenter.
- Brännskadevård under påfrestning, studerad på både system- och klinisk nivå. På systemnivå genomförs en nordisk mixed-methods-studie av beredskap för masskadehändelser med brännskador, omfattande brännskadecentra, traumacentra och regionsjukhus. På klinisk nivå bedrivs forskning om riskfaktorer för sårinfektion hos barn med skållskador, i samarbete med Brännskadecentrum vid Linköpings universitetssjukhus.
- Kirurgisk vård i låg- och medelinkomstländer. Bland annat forskar jag här på utveckling av kejsarsnittskvoten som ett praktiskt mått på tillgång till kirurgi, samt ett forskningsprogram om utfall vid bröstcancer hos kvinnor som lever med hiv. Arbetet bygger på fältarbete som Fogarty Global Health Fellow vid Princess Marina Hospital och Botswana Baylor Children's Clinical Center of Excellence i Gaborone.
En bärande tanke i samtliga tre områden är att kirurgisk forskning gör mest nytta när den hålls nära operationssalen och de system som omger den.