Reumatisk sjukdom har ofta en stor påverkan på vardagen och kan leda till att man deltar i färre aktiviteter. Även närstående har en stor inverkan på vardagen för individen, vilket kan vara både positivt och negativt. Närstående uppges ofta som det största och viktigaste stödet för en fungerande vardag, men kan också upplevas visa brist på förståelse.
Hur kan vi gå tillväga för att närstående ska ges möjlighet att vara det bästa stöd de kan för personen med reumatisk sjukdom, och därmed öka personens delaktighet i vardagen? Vad önskar patienterna? Vad har de närstående för typ av behov? Jag vill genom mitt avhandlingsarbete undersöka hur närstående kan vara en resurs i att möjliggöra delaktighet i vardagen för personer med reumatoid artrit (RA).
