žŁÀûŒ§

Hem

Tongivande möbelformgivare och hedersdoktor har avlidit

Hans möbler finns överallt, på bibliotek, i skolor, på museer, i konsthallar, i konserthus, i kyrkor och församlingshem. Inredningsarkitekten och möbelformgivaren Åke Axelsson som gick bort vid 94 års ålder den 7 maj 2026 var en av vår tids mest tongivande och produktiva inom sitt område. Ett av hans sista uppdrag var stolar för FN-högkvarteret i New York. I böcker och i utställningar har hans livsgärning genom åtta decennier uppmärksammats. För fyra år sedan kunde han lägga till ytterligare en utmärkelse i sitt CV: hedersdoktor vid Linköpings universitet.  

En man stÄr framför en bÀrbar dator.

Åke Axelsson hĂ„ller sin hedersdoktorsförelĂ€sning pĂ„ Linköpings universitet hösten 2022. Foto: Linköpings universitet

Inspiratör i ”malmstensk” anda

Han var aldrig lĂ€rare vid Malmstens. Men han fanns Ă€ndĂ„ alltid dĂ€r, i nĂ€rheten, tillgĂ€nglig och generös med vĂ€gledning, klokskap, erfarenhet – och genom att vara en förebild. Engarn i Vaxholm, hans kombinerade hem, show-room, studio och verkstad var en plats dĂ€r Malmstens lĂ€rare och studenter Ă„r efter Ă„r, med början lĂ„ngt innan Malmstens blev en del av Linköpings universitet, samlades för att ta del av hans metodik och omsorg om hantverket. Stunderna dĂ€r gav oss inblick i hans sĂ€tt att tĂ€nka, strukturera och förĂ€dla kunskap som vi alla efterĂ„t bar med oss i det vi fortsatte att göra.
Det var snickare han först utbildade sig till. Och snickare förblev han livet ut – men ocksĂ„ formgivare, inredningsarkitekt och produktutvecklare. PĂ„ samma sĂ€tt som möbelsnickaren och formgivaren Carl Malmsten, vars pedagogiska livsverk Ă€r fröet till avdelningen Malmstens vid Linköpings universitet och de tre programmen i Möbeldesign, Möbelsnickeri och Möbeltapetsering, visade han hur allt hĂ€ngde ihop: funktion, material, teknik och form. En hantverkare som pĂ„ djupet kĂ€nner sitt material förstĂ„r ocksĂ„ vad som Ă€r möjligt att anvĂ€nda det till – och hur.

Han förde vidare Carl Malmstens tro pĂ„ hantverket och kulturarvet som grunden för det nyskapande. Och pĂ„ samma sĂ€tt agerade han för hĂ„llbara livsmiljöer – lĂ„ngt innan ”hĂ„llbarhet” var ett begrepp pĂ„ dagens agenda. Det lĂ„g nĂ€ra till hands för honom, född och uppvuxen i en landsbygd utan folkhemmets sociala skyddsnĂ€t, omgiven av skog dĂ€r förmĂ„gan att ta vara pĂ„ allt och att klara sig sjĂ€lv med smĂ„ medel var en förutsĂ€ttning.

Ödmjukheten inför uppdraget, i första hand funktionen, men ocksĂ„ inför materialet, dess ursprung och spĂ„rbarhet satt i ryggmĂ€rgen. Vegetabiliskt garvat lĂ€der frĂ„n TĂ€rnsjö skulle det vara, och noga utvalt möbelvirke – gĂ€rna frĂ„n nĂ„got mindre sĂ„gverk.

Att ta vara pÄ det redan gjorda och befintliga

För Carl Malmsten pĂ„ sin tid, och för utbildningsprogrammen vid Malmstens LiU idag, har kulturarvet alltid varit en lika viktig kĂ€lla för kunskaper, inspiration och perspektiv som omvĂ€rldsanalysen i samtiden. SĂ„ var det ocksĂ„ för Åke Axelsson. Driven av nyfikenhet byggde han sina egna repliker av möbelhistoriens arketypiska modeller, egyptiska och grekiska stolar. ”Man mĂ„ste lĂ€ra av det som Ă€r gjort” brukade han sĂ€ga till vĂ„ra studenter.

I decennier fortsatte Åke Axelsson bygga vidare pĂ„ sitt eget formförrĂ„d. Han visade studenterna hur man som formgivare kan ta vara pĂ„ bĂ„de kulturarvets skafferi och sina egna tidigare gjorda modeller genom stĂ€ndig anpassning och förbĂ€ttring. Det kunde vara en innovativ tillĂ€mpning av ett gammalt beprövat material i ett nytt sammanhang – som pergament för en bordsyta eller som stolsklĂ€dsel. Det kunde vara en förbĂ€ttrande utveckling av en tidigare prövad anordning för stolars kopplingsbarhet eller stapelbarhet.

MÄnga av hans projekt handlade om att tillsammans med uppdragsgivaren och de tÀnkta anvÀndarna utveckla en produkt för en viss miljö, ofta en plats med en historia, en symbolisk laddning och ett kulturarv att förhÄlla sig till. Inredningen och de nya möblerna för Carl XVI Gustafs jubileumsrum pÄ Stockholms slott var ett exempel som han gÀrna lyfte. Liksom de nya stolarna för Fredrikskyrkan i Karlskrona och Ät Djursholms kapell i former och fÀrger som stÀmts av med de i kyrkan och kapellet befintliga.

Riksdagsbiblioteket var ett av de mĂ„nga uppdrag dĂ€r Åke Axelsson visade sin förmĂ„ga att se helheten som större Ă€n delarna och att göra det med hĂ€nsyn till en redan befintlig miljö, i detta fall en monumental bankbyggnad frĂ„n 1800-talet mitt i Gamla stan.Ìę

Ett rum fyllt med massor av böcker och stolar.
Åkes stolar pĂ„ VĂ€rmlands museum.ÌęFoto Johan Knutsson

Tjugo Ă„r senare stĂ€lldes han inför ett liknande uppdrag för VĂ€rmlands museum i Karlstad. DĂ€r hade han att förhĂ„lla sig till arkitekten Cyrillus Johanssons ikoniska museibyggnad frĂ„n 1920-talet. Det var ett uppdrag som han skattade högt. SamförstĂ„ndet mellan honom och bestĂ€llaren museichefen Åsa HallĂ©n var totalt. ”Det var sĂ„ kul att jobba tillsammans med en person som Åke, sĂ„ hĂ€ngiven sitt uppdrag!”

Vid tiden för VĂ€rmlands museum-projektet 2014-19 hade Åke Axelsson kommit att framstĂ„ med allt större synlighet som en del i Malmstens kunskapsmiljö. Det var ett av de projekt som sĂ€rskilt tydligt Ă„skĂ„dliggör allt det som Åke stod för.

Ett bord och stolar i ett rum med bokhyllor.
Åkes stolar pĂ„ VĂ€rmlands museum i Karlstad. Foto: Johan KnutssonÌę

Ìę

Checklista för en hållbar möbeldesign

Möbler och inredningar fungerar praktiskt och estetiskt nÀr de skapas

I nÀra dialog med brukaren

I nÀra relation till vad funktion, ergonomi, material och teknik krÀver

I nÀra relation till den avsedda platsen och det pÄ platsen befintliga

I nÀra relation med, och utifrÄn tidigare beprövade modeller

Ett designarv och livsverk att förvalta och föra vidare

En bÀnk i ett rum med tavlor pÄ vÀggen.
ÌęÅke Axelssons doktorshatt och diplom frĂ„n hedersdoktorsinstallationen 2022 hĂ€nger pĂ„ vĂ€ggen i hans hem tillsammans med flera av hans verk. Foto: Anna Klockby
Åke Axelsson var en sann humanist och anhĂ€ngare av folkhemmets visioner om vackra rum för kultur, utbildning och gemenskap tillgĂ€nglig för alla och sĂ„g ingen poĂ€ng med att i stora gester utmana grĂ€nser och provocera. Möbler och inredning var för honom nĂ„got som skulle tjĂ€na brukaren och vara delar i en rumslig helhet.

UtifrĂ„n vĂ„r gemensamma respekt för Åke Axelssons livsgĂ€rning och hans betydelse för forskning och utbildning inom vĂ„rt omrĂ„de kĂ€ndes det sjĂ€lvklart att föreslĂ„ honom som hedersdoktor vid Linköpings universitet. PĂ„ Engarn fick doktorshatten samsas med det skĂ„p som han tillverkade vid 12 Ă„rs Ă„lder, dĂ€r allt började för mer Ă€n 80 Ă„r sedan.

Trygg i sin kompetens och stÀrkt av sin egen livserfarenhet bevarade han sin ansprÄkslöshet in i det sista. Vi minns honom som den vÀnlige och lÄgmÀlde mannen, en auktoritet med sympati, empati och aura.

Text: Johan Knutsson, prof emeritus i Möbelkultur, och Leo Johannsson, campusrÄd och fd lektor vid Malmstens Linköpings universitet