Kunskapsinternat för idéutbyte
Vivekas kunskapsinternat har blivit möjligt genom en frikostig donation från Viveka Adelswärd, professor emerita i samtalsforskning, till universitetets jubileumsstiftelse. Initiativet är inspirerat av Vivekas egna positiva erfarenheter som doktorand vid LiU:s tvärvetenskapliga temainstitution på 1980-talet, en tid hon beskriver som synnerligen stimulerande och lärorik. Syftet med donationen är att ge dagens unga forskare en liknande chans att utvecklas genom att utbyta idéer och träna på att nå ut med sin forskning till en bredare publik.
Men då även förälskelsen, ja till och med kärleken, till akademin hade väckts så fortsatte Viveka sina studier i Linköping, till en början via Stockholms universitet som hade en filial där.
Tvärvetenskaplig miljö
Det avgörande steget mot forskningen tog Viveka 1982, när hon antogs som doktorand vid Tema Kommunikation (Tema K), en del av den då nystartade forskarutbildningsmiljön vid Institutionen för Tema vid Linköpings universitet. Det var en tid präglad av nyfikenhet och pionjäranda. En guldålder, säger hon själv.
Lärare och studenter hade olika bakgrund – inom sociologi, psykologi, lingvistik och så vidare. Ingen kom in med ett färdigt avhandlingsämne, i stället började utbildningen med en gemensam ettårig kurs, fylld av kunskap om olika vetenskapliga metoder och teorier och samtal om vad ett tvärvetenskapligt perspektiv innebär.
Atmosfären var både inkluderande och krävande. Seminarierna var intensiva – en plats där olika kunskapstraditioner möttes och där ingen förväntades förstå allt, men alla förväntades engagera sig. Det var högt i tak, en platt struktur, och ett stort fokus på samtalet som lärandeform.
Efterlikna det hon själv upplevt
För Viveka är det viktigt att forskare inte bara utvecklas i sin egen bubbla. Det är i mötet med andra, i oväntade perspektiv, som man växer. I slutändan är Vivekas kunskapsinternat inte bara en donation – det är en förlängning av ett livslångt engagemang för samtalet som kunskapsform.
Vill se hur gåvan används
Till en början hade Viveka tänkt att testamentera det hon ärvt av sina föräldrar till universitetet. Då hon berättade detta i familjen invände en av sönerna att det vore mycket bättre att donera medan hon levde. Då kunde hon följa hur gåvan kommer till användning. Han sa ”Du är alldeles för nyfiken för att missa det.” Det blev avgörande. Hon vill vara med – inte styra eller påverka – men för att få se vad som händer.
