I artikeln utgår författarna från Michel Foucaults begrepp ’governmentality’. Begreppet innebär att styrning ses som en ’problematiserande aktivitet’ där den eller det som ska styras synliggörs som en viss typ av problem för den rättvisa, gröna, omställningen och där sättet på vilka den/det representeras blir avgörande för de insatser som krävs för att den/det ska kunna korrigeras i den önskvärda riktningen. I studien identifieras tre problematiserade objekt:
1. Europas kolbaserade infrastruktur och högutsläppande industrier för vilka den gröna och rättvisa omställningen genom investeringsprogram och erfarenhetsutbyte ska skapa gröna innovationshubbar och banbrytande teknologier som blir en möjlighet till förnyad konkurrenskraft och tillväxt.
2. Europeiska regioner och samhällen beroende av kol och tunga industrier där involvering och utbildning ska skapa framtidsorienterade och entreprenöriella gröna regioner och arbetare. Genom dessa insatser ska de ’nya’ regionerna och arbetarna bli positivt inställda till den gröna omställningen.
3. Europas desillusionerade ungdom som genom plattformar, workshops och podcasts ska formas till partners i den gröna omställningen och bidra till att katalysera förändring. Unga människors entusiasm behöver kanaliseras som stöd till Europas gröna framtid.
Sammanfattningsvis drar författarna slutsatsen att EU använder mjuka styrmedel för att skapa självreglerande industrier, regioner, arbetare och medborgare som stöttar och driver omställningen. Omställningen ramas in som både nödvändig och önskvärd, där klimatkrisen presenteras som en chans till modernisering, konkurrenskraft och social rättvisa.
Artikeln har titeln The Will to Decarbonize: Problematizing European Just Transition Governance och är publicerad i tidskriften Environmental Policy and Governance. Den går att ladda ner gratis här: