Det saknas kunskap om hur en rättvis klimatomställning går till och ser ut i praktiken.
Klimatförändringarna är vår tids största utmaning. Att uppnå globalt överenskomna temperaturnivåer är fortfarande möjligt, men kommer att kräva genomgripande omvandlingar inom alla sektorer. Därför uppmanas beslutsfattare att vidta snabba, och ibland drastiska, åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser. Många städer har redan formulerat ambitiösa klimatplaner och mål. I dessa blir ett fokus på rättvisa alltmer avgörande för att möjliggöra ett samhälle som inte bara har låga koldioxidutsläpp, utan också erbjuder fullvärdiga livsmiljöer för samtliga invånare.
Men trots att rättvisa allt oftare kopplas till klimatutmaningen saknas kunskap om hur en rättvis klimatomställning går till och ser ut i praktiken. Till exempel har de kunskapsfält som utvecklats kring omställning endast till en begränsad omfattning integrerats med etablerad forskning kring rättvisa, än mindre med urban rättvisa. Andra utmaningar handlar om omställningens styrning och ledning. Här finns behov av ny kunskap om hur offentliga organisationer kan bygga förmåga att leda och organisera för de komplexa utmaningar som följer av rättvis klimatomställning.
Sådana utmaningar kallas ibland för ‘lömska’ för att beskriva att de har en hög grad av oförutsägbarhet, samt att tyckande och subjektiv kunskap påverkar hur de förstås och hanteras. Dessa problem berör på samma gång många olika samhällsaktörer, beslutsfattande nivåer, discipliner och sektorer, och sträcker sig över geografiska och organisatoriska gränser. Allt detta gör att hanteringen av lömska problem, som en del av arbetet med att planera för, och ställa om till en klimaträttvis framtid, kräver nya former för styrning och samarbete som bland annat bygger på reflexivitet och utforskande av alternativa vägval.
En ökande mängd forskning kring hållbar omställning pekar på att den här sortens utforskande praktik förutsätter ett tvärdisciplinärt förhållningssätt, det vill säga ett sammanhang där forskning och praktik samverkar och driver kunskaps- och lösningsutveckling tillsammans. Kunskap tillämpas alltså inte på en existerande praktik, utan genereras tillsammans utifrån problemställningen såsom den har uppstått i praktiken, för att sedan kunna användas i den aktuella situationen. Detta möjliggör för alla inblandade att bättre kunna implementera och utnyttja de resultat som genereras från en sådan process.
Forskarskolan Just Transitions tar avstamp i det skärningsfält som uppstår mellan klimatanpassning och ett inkluderande samhällsbyggande, och bygger på de metoder, kunskap och kompetens som behövs för att kunna leda en omställning mot ett klimaträttvist samhälle.
