Vad är ett drömland för dig? Vilka förutsättningar behövs för att skapa det? I I Tekniska museets utställning Drömlandet vi får ta del av idéer, innovationer och visioner genom tvåhundra år. Drömlandet berättar historien om hur ett fattigt land blev en global tekniknation och vad den berättelsen säger om framtiden. CETIS träffade Erik Isberg, forskare på KTH och huvudansvarig i referensgruppen, och ställde några frågor om utställningsarbetet.

Vill du berätta lite kort om dig, utbildning, hur du kom i kontakt med Tekniska museet?
Inomhusporträtt av Erik som har en orange t-shirt och en blå kavaj.
Erik Isberg, forskare på KTH

Jag är född och uppvuxen i Trollhättan och valde att börja studera idéhistoria i Lund efter att jag tagit studenten. Sedan dess har jag varit ”fast”. Jag fick min doktorsexamen i vetenskapshistoria från KTH 2024. Just nu är jag forskare vid Köpenhamns universitet. Det var under slutet av min doktorandtid som jag kom i kontakt med Tekniska museet, eftersom de kontaktade mina kollegor på KTH på jakt efter forskare som kunde bistå i arbetet med ٰöԻ, som då befann sig på planeringsstadiet. Eftersom jag dels snart skulle vara klart med min avhandling, och dels har ett långt intresse för att arbeta med hur forskning kan nå ut i samhället så tyckte jag det lät mycket spännande. Mina mer seniora forskarkollegor Sverker Sörlin, Nina Wormbs och Per Högselius ingick också i den referensgrupp där jag fick huvudansvaret.

Vad var din roll där?

En ångmaskin
Min huvudsakliga roll var att vara huvudförfattare för den fördjupade förstudie som ligger till grund för ٰöԻ. Där var uppgiften att skriva en övergripande berättelse om tekniken och det moderna Sveriges framväxt, från 1800-talets mitt till idag. Här var det viktigt att både få med de stora innovationerna och tekniska förändringarna, men också komma med lite mer oväntade perspektiv och försöka hitta överraskande ingångar. Jag var också involverad i att – tillsammans med museets intendenter – utforma urvalet av föremål och jag arrangerade workshops för forskare, för att tydligare kunna föra in den aktuella teknikhistoriska forskningen i utställningens berättelse.


Vad har du tagit fasta på vid utställningens planering?

I arbetet med förstudien kom vi tidigt överens om att fokusera på relationen mellan tekniken och framtiden. Då kan man få syn på hur våra förhoppningar och rädslor kring teknikens utformning hänger ihop med våra idéer om framtiden och hur vi önskar att den ska bli. Framtidens teknik formas av det samhälle vi skapar och av de som har möjligheten och förmågan att påverka samhällets och de tekniska förändringarnas riktning. Ofta har radikalt olika tekniska lösningar konkurrerat med varandra, och utgången har sällan varit given på förhand. På så sätt har det varit viktigt att trycka på att teknikhistoria inte bara är spännande i egen rätt, utan också är ett utmärkt sätt för att bättre förstå teknisk och social förändring.

Vad önskar du att besökaren upplever?

För mig har det varit särskilt viktigt att trycka på historiens öppenhet. Teknikutvecklingen har aldrig varit förutbestämd, och vi ska inte tänka oss tekniken som något som existerar utanför samhället. Den är en del av de val vi gör och de samhällen vi skapar. Jag hade blivit väldigt glad om besökarna kan ta med sig en känsla av delaktighet och inflytande, att man kan spela en liten roll för att forma en framtid som man själv vill ha. Idag pratar vi ofta om tekniken som en extern kraft som drabbar oss, och det är upp till var och en att bara försöka hänga med så gott det går. Historien visar oss något annat. Mycket av det vi tar för givet idag – från avloppssystem till smartphones – beror på val som människor gjort. Så kommer det vara i framtiden också.

Utställningen tar avstamp i hur teknik och idéer format det Sverige vi ser idag. Vad tycker du är mest överraskande genom historien fram till idag?

Jag tror att just den här öppenheten, ovissheten inför vad tekniken kan göra och vad vi vill ha den till, har varit det mest överraskande. Jag fastnade för radiodebatterna på 20-talet, där man talade om radion som dels något som kunde demokratisera kommunikationen – vem som helst kunde ju potentiellt nå ut med vad den ville säga – och möjliggöra bland annat distansundervisning på landets högskolor. Dels oroade man sig också för desinformation och geopolitisk destabilisering. Mycket är väldigt välbekant för oss idag. Samtidigt blev det tydligt hur det var samhällets institutioner – privata företag, Sveriges Radio, radioamatörer – som alla påverkade hur radions genomslag faktiskt gick till. Det behövdes så mycket mer än att bara uppfinna radion som en ny teknik.
En ventil på en maskin.

Hur ser vi de tekniska systemen i utställningen?
Är de viktiga?

De tekniska systemen är väldigt viktiga. Inom forskningen talar man mycket om ”sociotekniska system” och hur vi måste förstå samhällets och teknikens system som sammanvävda. Det här är knepigt att visa upp i en museikontext. Det är mycket enklare att visa upp en bil eller ett flygplan än ett elnät eller en stambana. Ändå har jag i mitt arbete verkligen försökt trycka på de tekniska systemens framväxt som en avgörande del av Sveriges moderna historia. Den allra viktigaste tekniken är kanske den som byggs för inte märkas. Jag har ännu inte sett den färdiga utställningen – och det är viktigt att säga att jag inte varit delaktig i det dagliga arbetet med att skapa den, utan gjorde min insats i ett tidigare skede – men jag vet ändå att tekniska system spelar en roll i utställningen. Ett exempel som jag är väldigt glad för att det är med i utställningen är den industriella produktionen av papper. Det kan verka trivialt, men är i själva verket en förutsättning för ett industrialiserat samhälle. Utan papper, inga tågbiljetter, fakturor, broschyrer, affischer, romaner eller dagstidningar. Det är ett tekniskt system, som möjliggjorde kommunikation, byråkrati och administration på en helt ny skala.

Vilka komponenter eller delar menar du är viktiga för elever att ha kunskap kring gällande teknik/samhälle?

En sak jag ofta möter idag är en utbredd känsla av oro för teknikens roll i framtiden, särskilt när det kommer till AI. Vi pratar ofta om att ”inte hamna efter” eller att ”ligga före”, men vi pratar mycket mindre om vart vi är på väg, eller vad som vore en bra användning av tekniken. Här tror jag elever skulle stärkas i sin tekniska kunskap om de fick fler verktyg för att resonera kring teknik på ett mer öppet sätt, där de ofta upphettade diskussionerna kunde tas ner på jorden. Vi lever i en tid där tekniken är helt integrerade i våra liv, samtidigt som många unga människor också blir mer tveksamma till om den här ordningen är något de mår bra av. Teknikhistoria tror jag är ett utmärkt sätt att öppna upp de här frågorna och närma sig både teknikens risker och möjligheter – och hur människor har hanterat dem nu och då.

En annan komponent jag ofta talar om med mina studenter är vikten av underhåll och ”gammal teknik”. Vi talar ofta om innovationer och det som är allra nyast och häftigast. Men så mycket av den tekniken vi använder är inte alls ny – tänk bara på bilar, cyklar, tåg och bussar – men ändå jätteviktig. De häftiga AI-modellerna behöver elproduktion, kraftledningar och kylarvatten. Många som arbetar med teknik arbetar inte med det nyaste, men med sådant som ofta inte syns men ändå är helt avgörande. Framtidens teknik är inte bara de häftigaste uppfinningarna, utan också hur vi förvaltar den teknik som redan finns.