Unga i dag förväntas navigera ett utbildningslandskap med fler möjligheter än någonsin tidigare. Samtidigt visar forskning att utbildnings- och yrkesval fortfarande följer tydliga sociala mönster. Trots ambitioner om breddad rekrytering söker sig många unga till vägar som ligger nära deras uppväxtmiljö, erfarenheter och föreställningar om vad som känns möjligt. 

Det väcker frågor som är centrala för skolan och inte minst för teknikundervisningen, exempelvis: Hur formas ungas bilder av framtiden? Vilka utbildningar och yrken uppfattas som realistiska alternativ? Och hur kan skolan bidra till att vidga elevernas erfarenhetshorisonter snarare än att reproducera redan etablerade mönster?
Inomhusporträtt Ulrika Sultan Katarina Rehder
Ulrika Sultan

Hur formas valen?

När unga gör utbildningsval beskrivs det ofta som rationella och individuella beslut. Men forskning visar att val formas i ett betydligt större sammanhang. Unga väljer inte bara utifrån intresse eller förmåga, utan också utifrån föreställningar om vad som känns möjligt, tryggt och realistiskt för ”någon som jag”. I dag möter unga fler utbildningsvägar än tidigare generationer. Samtidigt tycks många val bli allt mer strategiska. I en tid präglad av osäkerhet, prestationskrav och hård konkurrens tenderar många elever att välja vägar som upplevs som säkra snarare än utforskande. Det gäller inte minst gymnasievalet.
En aktuell rapport från Sveriges Ingenjörer visar att många elever som är intresserade av naturvetenskap och teknik ändå väljer bort dessa program. Natur- och teknikprogrammen uppfattas som svårare och mer krävande, samtidigt som elever tror att det är lättare att få höga betyg på andra högskoleförberedande program. Rapportens analyser visar också att elever med likvärdiga grundskolebetyg i genomsnitt får lägre gymnasiebetyg om de väljer naturvetenskapliga eller tekniska program jämfört med exempelvis samhällsvetenskapliga eller estetiska program. För många unga framstår därför vissa utbildningsvägar som strategiskt mer riskfyllda än andra. Parallellt ser vi också att fler unga söker sig till yrkesprogram som uppfattas som trygga, leder till arbete och anses mindre sårbara för AI och ekonomisk osäkerhet. Det säger något viktigt om hur unga navigerar framtiden. Många elever är inte säkra på vad de vill arbeta med redan i årskurs nio. Då blir gymnasievalet också ett sätt att hålla dörrar öppna och minimera risk. Skolverkets studier visar att ungdomar påverkas starkt av omgivning, status, sociala medier och föreställningar om vilka utbildningar som passar olika typer av elever.
Två personer sitter på en lektion och skriver på papper. Unsplash

Skolans roll är central

Här blir skolans roll central. Valkompetens handlar inte bara om att informera om utbildningar och behörigheter. Det handlar också om att hjälpa elever att utveckla handlingsutrymme och framtidstro. Om vissa utbildningar eller yrken aldrig framstår som realistiska alternativ kommer de heller inte att väljas. För att vidga ungas perspektiv räcker det därför inte med information om olika utbildningar. Elever behöver också få erfarenheter som skapar mening, nyfikenhet och känslan av att höra hemma i ett sammanhang. Här blir det relevant att tala om det som sociologen Hartmut Rosa beskriver som resonans. Resonans handlar här inte bara om motivation eller trivsel, utan om erfarenheter där elever känner sig engagerade, delaktiga och mindre främmande inför världen omkring sig.
I teknikundervisningen kan sådana resonansupplevelser uppstå när elever får konstruera något som fungerar, lösa problem tillsammans med andra eller upptäcka hur teknik påverkar människor och samhälle. Det kan handla om stolthet över en lösning, fascination inför ett tekniskt system eller glädjen i att förstå hur något hänger ihop. Det kan också handla om arbete med hållbarhetsfrågor, vardagsteknik eller designprojekt där elever känner igen sina egna erfarenheter och frågor. Sådana erfarenheter är viktiga eftersom de hjälper elever att utveckla relationer till teknik som går bortom prestation och betyg. Teknikundervisningen har därför en viktig demokratisk funktion. Elever behöver få möta teknik som något mer än AI-genererade filter i sociala medier eller smala ingenjörsideal. De behöver få syn på teknikens koppling till hållbarhet, kreativitet, etik och människors vardag. De behöver också möta fler berättelser om vilka som arbetar med teknik och på vilka sätt. PRAO, APL och samverkan med arbetsliv och högre utbildning kan spela stor roll här. När elever får konkreta erfarenheter av olika miljöer vidgas deras erfarenhetshorisonter. Det kan göra framtidsval mindre abstrakta och bidra till att fler faktiskt kan föreställa sig själva inom områden som tidigare känts avlägsna.

Bredda rekrytering

Att bredda rekryteringen till teknik handlar därför inte enbart om att öka intresset för STEM. Det handlar också om vilka utbildningssystem, normer och erfarenheter som formar vilka vägar unga uppfattar som möjliga att gå. Om vi vill att fler unga ska välja teknik behöver vi inte bara öppna dörrar, vi behöver också hjälpa fler att känna att de hör hemma på andra sidan dem.