Intelligenta elnät, belysning som slår av när alla lämnat kontoret och sensorer som kan ge bilister information om var bilköerna finns. Det är exempel på uppkoppling mellan apparater som ska göra våra städer smartare. Sedan några år tillbaka tar den digitala tekniken allt större plats i planeringen av städerna och deras sätt att fungera. Men vad innebär digitalisering när man pratar om en smart stad?
– Alla har olika tolkningar av vad det är som är det smarta. Jag har undersökt det här från lokal nivå upp till EU-nivå och överallt är betydelsen olika. För arkitekten betyder det smarta att man bygger flexibelt, medan det för energileverantören betyder smarta nät, säger Malin Granath, som när hon påbörjade sin avhandling för fyra år sedan nästan inte kunde hitta någon forskning alls om den smarta staden. Hon jobbar på Avdelningen för informatik, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI).
Ett exempel på hur tekniken används som ett medel för att uppnå något ser hon i uppbyggnaden av en ny stadsdel i Linköping, Vallastaden. Hon har hållit jämna steg med byggandet och hur den planeras vad gäller digitalisering. Längs med framväxten har hon dokumenterat vad politiker och policydokument säger om teknikens roll och sett att tekniken mest ses som en lösning på olika funktioner, som hur man bokar tvättstugan eller mäter energiförbrukning.
– Det som är allvarligare är att det ofta saknas någon som ansvarar för digitaliseringsfrågan. Det finns en väldigt optimistisk syn på den smarta staden, men man måste också våga problematisera den. Risken är att IT-industrin, som har arbetat länge med det här, får företräde för att de har tekniken och att man glömmer bort användarna. Vi kan göra nästan vad som helst med tekniken, men vad blir effekterna av att vi bygger in informationsteknik som en del av stadens system, frågar Malin Granath.
– Alla har olika tolkningar av vad det är som är det smarta. Jag har undersökt det här från lokal nivå upp till EU-nivå och överallt är betydelsen olika. För arkitekten betyder det smarta att man bygger flexibelt, medan det för energileverantören betyder smarta nät, säger Malin Granath, som när hon påbörjade sin avhandling för fyra år sedan nästan inte kunde hitta någon forskning alls om den smarta staden. Hon jobbar på Avdelningen för informatik, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI).
Oklar roll och funktion
Malin Granaths studie bygger på hur dokument och strategier, på olika nivåer, tar upp digitalisering i förhållande till den smarta staden. Resultatet visar att digitaliseringens roll och funktion är oklar, men att två synsätt på digitalisering dominerar. Antingen används informationsteknik som ett medel för att uppnå något, eller så ses det som en infrastrukturfråga.Ett exempel på hur tekniken används som ett medel för att uppnå något ser hon i uppbyggnaden av en ny stadsdel i Linköping, Vallastaden. Hon har hållit jämna steg med byggandet och hur den planeras vad gäller digitalisering. Längs med framväxten har hon dokumenterat vad politiker och policydokument säger om teknikens roll och sett att tekniken mest ses som en lösning på olika funktioner, som hur man bokar tvättstugan eller mäter energiförbrukning.
Var ligger ansvaret?
Att en gemensam betydelse saknas kan i vissa fall innebära att exempelvis olika yrkesgrupper, utifrån sin horisont, tar saker för givet. Men att olika intressenter har olika uppfattning om vad både smarta städer och digitalisering av staden innebär behöver inte nödvändigtvis vara av ondo. Finns begreppen i policydokument så manar de ju till diskussion och frågor om vad som är ekonomiskt, hållbart och miljöriktigt kommer upp på bordet, menar Malin Granath– Det som är allvarligare är att det ofta saknas någon som ansvarar för digitaliseringsfrågan. Det finns en väldigt optimistisk syn på den smarta staden, men man måste också våga problematisera den. Risken är att IT-industrin, som har arbetat länge med det här, får företräde för att de har tekniken och att man glömmer bort användarna. Vi kan göra nästan vad som helst med tekniken, men vad blir effekterna av att vi bygger in informationsteknik som en del av stadens system, frågar Malin Granath.
