Hon får kalcium att fastna – Anna Spångeus prisas för sin undervisning
01 juni 2026
Julius Norrbom
Med berättandet i fokus och avskalade bilder som verktyg har Anna Spångeus föreläsningar blivit något läkarstudenterna återbesöker långt efter terminsslut. För hennes sätt att ge liv åt ämnen som kalciumbalans och osteoporos får hon nu det pedagogiska priset Kandidat Kork, för andra gången.
Fotograf:
Julius Norrbom
Anna Spångeus, biträdande professor vid LiU och överläkare inom internmedicin/endokrinologi håller i Kandidat Kork för andra gången.
Det finns en sorts undervisning som inte bara förklarar utan som etsar sig fast. För många läkarstudenter i Linköping tycks den ha formen av en enkel anatomisk illustration kring kalciumbalans, som byggs ut, bit för bit.
– Jag använder i princip samma bild under två timmar, men den är animerad. Ett litet skelett, sen tillkommer en njure, en liten tarm, och så vidare. Den är väldigt enkel, säger Anna Spångeus, biträdande professor och överläkare inom internmedicin/endokrinologi, om föreläsningen om kalciumbalans.
Men det enkla innebär inte nödvändigtvis en förenkling av själva innehållet, utan snarare en struktur som möjliggör att förståelsen kan byggas stegvis.
– Vi börjar här… vad gör den? Jo, men då händer det här… Lite storytelling i det hela, förklarar Anna Spångeus.
Hon berättar att nästan alla hennes föreläsningar byggs när hon är ute och springer. Det märks även i formen av hennes undervisning. Likt löprundan, där varje steg tar henne vidare i spåret, växer föreläsningarna successivt och den avskalade modellen blir en slags karta för rundan. Hon förtydligar att hon vill ha väldigt lite text i presentationerna, för att ge berättelsen mer plats, och därigenom förståelsen.
– Jag byggde den från början för att jag själv tyckte ämnet var svårt, jag tänkte att nu måste det bli enkelt på något sätt.
Modellen i presentationen gör det lättare för många. Anna föreläser inte bara på Läkarprogrammet, utan även för patienter runt om i landet, samt politiker, tjänstemän och läkarkollegor. Oftast använder hon samma bildmaterial, men storyn varierar utefter gruppen. Likt hon väljer olika stigar under löprundan skruvar hon på innehållet inför varje tillfälle.
Du är kalcium!
Illustrationer och modeller är bara en del. Anna Spångeus menar att mycket av själva undervisningen uppstår i rummet – i frågor, i reaktioner, i ögonblicket när någon säger ”vänta nu här, jag förstår inte riktigt”. Den avskalade ansatsen, ihop med hennes inlevelse och närvaro, tycks samspela för att ge utrymme till det spontana. Den dynamiken uppskattar Anna – det är i mötet det händer, menar hon.
Även om Anna främst undervisar och forskar om osteoporos (benskörhet) har just kalciumföreläsningen blivit ett signum. Hon berättar att hon ibland möter tidigare studenter och kollegor i helt andra sammanhang – och ändå blir igenkänd.
– Det kan ta en stund, men sen: ”Du är kalcium!”. Så jag är nog ändå ganska mycket kalcium.
Hon skrattar, men poängen kvarstår: bilden lever vidare. Inte bara som ett minne av en rolig föreläsning, utan som ett verktyg som används återkommande, vilket bekräftas i motiveringen från avgångsklassen från Läkarprogrammet vårterminen 2026.
Studenter är blivande kollegor
Anna beskriver att hennes engagemang i undervisningen kommer från studenterna.
– Undervisning ger mig energi. För jag tycker att den är så rolig den här dynamiken, att vi lär oss tillsammans.
Studenterna kanske faktiskt är fel ord, för Anna betraktar de som blivande kollegor väldigt tidigt. Hon menar att det är tillsammans de gör framtiden, vilket sätter en ton; mer ansvar, mer delaktighet och mindre distans. Samma syn följer med in i den kliniska handledningen. Hon skiljer inte särskilt mycket på föreläsning och VFU-situationer, grundidén är densamma; att studenter växer när de får göra själva.
– Det är jätteviktigt att du är min blivande kollega. Vi har en uppgift ihop och vi måste prestera tillsammans och jag tycker det är kul att få dem att göra själva, för de kan så mycket. Men jag finns med om de behöver mig, säger Anna Spångeus.
Julius Norrbom
Vi alla borde prisas
När Anna Spångeus får ta emot Kandidat Kork för andra gången är glädjen tydlig.
– Jag är lika glad som första gången, verkligen genuint supersuperglad. Det är det finaste jag kan få som en lärare här, säger hon.
Trots att vandringspriset är personligt återkommer hon till att både undervisning, forskning och klinik är ett lagarbete.
– Jag har världens finaste studenter och fantastiska kollegor. Jag vet hur duktiga många är. Det är kul att jag fick priset, men det känns många av oss borde ha det.
Men just nu får priset bo på Annas kontor, åtminstone inledningsvis. Förra gången hon fick Kandidat Kork-priset stod det i hennes hem, men hon var lite rädd för att barnen skulle få fatt i den inbjudande röda näsan.
Julius Norrbom
