¸£Àû¼§

Sundus Mostafa växte upp i Linköping och studerar nu till grundlärare med inriktning mot mellanstadiet vid Linköpings universitet. Vid sidan av studierna leder hon föreningen KFUM Bollihop – en öppen och kostnadsfri verksamhet för tjejer mellan åtta och arton år som vill idrotta i sitt närområde, främst i socialt utsatta områden som Ryd och Berga. Men hennes engagemang bottnar i mer än att hon tycker det är kul med träning. För henne är det ett sätt att skapa trygga sammanhang och möjligheter att utvecklas. Genom gratis träningar, läger och sociala aktiviteter skapar Bollihop lokala mötesplatser där tjejer, som annars inte haft råd eller möjlighet att gå med i en förening, får prova idrott.

– Alla är välkomna, oavsett nivå. Här handlar det om att ha kul – och att våga, säger hon. 

Rasten blev hennes arena

När Sundus Mostafa själv gick i skolan älskade hon att idrotta, men hade ingen möjlighet att utöva sitt intresse utanför skolan eftersom det saknades föreningar där hon kände sig inkluderad som tjej. Därför blev skolgården den plats där hon kunde idrotta.

– Jag älskade att spela basket och fotboll på rasterna. Det var där jag fick möjligheten att vara med och kunde delta i någonting, säger hon.

Hennes intresse för idrott uppmärksammades av lärarna som började öppna idrottshallarna före och efter skoltid för att skapa utrymme för mer rörelse och gemenskap.

– De såg att jag var bra på det jag gjorde och stöttade mig. 

Först i slutet av högstadiet hittade hon till föreningslivet – och till den verksamhet hon idag själv är med och leder.

Från deltagare till ledare

Anna Nilsen

– Vi gick dit en fredag efter skolan. Och sedan dess har jag varit aktiv där.

Hon började som deltagare, tog sedan steget till ung ledare och är idag, tillsammans med en kollega, ansvarig för hela verksamheten. Det innebär att utveckla den men även att planera och genomföra träningar. Varje vecka finns hon på plats i idrottshallarna i både Ryd och Berga – oavsett om det är lov eller röda dagar. För många av tjejerna som deltar är rutinen otroligt viktig och Sundus vill därför att träningarna alltid ska finnas som en trygghet.

– Det är jätteviktigt för mig att vara där, att träffa tjejerna och se gruppen. Som ledare vill jag vara en trygg vuxen som inkluderar alla och ger dem en plats att växa, på planen och i livet.

Det tjejerna får träna på är blandade bollsporter, som futsal, fotboll och basket. För många är det första kontakten med idrott – och ibland början på ett större engagemang.

– Vi har tjejer som aldrig idrottat tidigare, som inte visste att de kunde. Så har vi de som har varit med en längre tid och som har utvecklats massor och tagit steget vidare till organiserade lag. Idag spelar några av dem matcher varje helg. Att få vara med på den resan känns fantastiskt.

Skola och fritid hänger ihop

Engagemanget i Bollihop har gett Sundus Mostafa en tydlig riktning i livet. Det var genom arbetet i föreningen som hon insåg att hon ville bli lärare. Efter studenten började hon arbeta som vikarie på Nya Rydsskolan och kunde följa hur barnen hon träffade på fritiden också utvecklades i skolan. 

– En meningsfull fritid påverkar eleverna massor. De får bättre självkänsla, mer motivation, och det syns i skolan. De vågar ta mer plats, räcka upp handen och utmana.

Efter ett år som vikarie tog hon steget och började utbilda sig till lärare år 2023. 

– Jag vill jobba med människor och se barn utvecklas. Och jag vill kunna koppla det praktiska till teorin.

På lärarutbildningen vid LiU uppskattar hon just möjligheten att få testa och utvecklas i verkliga miljöer. Under de praktiska momenten har hon märkt hur viktigt det är med en stark ledare, som har pedagogiken med sig, i klassrummet.

– Ämneskunskap är viktigt men ledarskap är viktigast. Att kunna fånga upp sina elever, få dem att lyssna på en. 

Ett ledarskap som gör skillnad

Anna Nilsen

– Det handlar om att sätta ramar och våga ta tag i problem och konflikter, men också att se människorna framför sig och skapa trygghet i rummet. Att vara auktoritativ snarare än auktoritär. 

På ett samhälleligt plan handlar det också om att driva förändring. 

– Forskning visar att tjejer, särskilt i socialt utsatta områden, idrottar mindre. För mig är det en självklar fråga: vad kan vi göra åt det?

För sitt ledarskap har hon uppmärksammats utanför både skolan och idrottshallen. Förra året fick hon ta emot ett diplom av Konung Carl XVI Gustaf. Utmärkelsen delades ut inom ramen för Scouternas folkhögskolas utbildning Värdebaserat ledarskap, som stöds av Konungens stiftelse Ungt ledarskap. Och nyligen blev hon en av tio finalister till Kompassrosen 2026 – ett stipendium från samma stiftelse som lyfter unga ledare som gör skillnad i samhället.

– Det känns oerhört tacksamt och hedrande. 

De egna förebilderna är hennes föräldrar. De flydde från krig i Somalia och gav sina barn möjligheter de själva inte haft.

– Jag vill göra dem stolta. Och visa att det de kämpade för har lett någonstans.

Om ett år tar hon examen. Målet är tydligt: att få vara mentor och leda en egen klass – och på sikt kanske ännu större ansvar.

– Jag vill följa elever över tid, se deras utveckling. Och kanske bli rektor i framtiden. Som rektor är ju ledarskapet väldigt viktigt.

Samtidigt vill hon fortsätta utveckla Bollihop.

– Jag hoppas att verksamheten kan växa och inspirera fler. Att fler platser i Sverige gör något liknande. För jag ser hur mycket det här gör för våra tjejer.

– Och jag vill att tjejerna jag möter, oavsett om det är på planen eller i klassrummet, ska förstå att om jag kan, så kan de. Att man aldrig ska ge upp. Det går att nå sina drömmar även om det finns hinder längs vägen.

Anna Nilsen