â Jag tycker att det Ă€r intressant att koppla samman dĂ„tid med nutid. NĂ€r det som hĂ€nder i dag kan speglas i historien skapas en vĂ€xelverkan som gör att vi förstĂ„r saker pĂ„ ett annat sĂ€tt. DĂ€rför vĂ€ljer jag att studera vĂ„r historia genom konsten.
Jessica Sjöholm Skrubbe Àr professor i konstvetenskap med inriktning mot modern och samtida konsthistoria vid Linköpings universitet. VÀgen hit har gÄtt via universiteten i Uppsala och Stockholm. Men allt började i gymnasiet, dÀr ett generellt ointresse för konst vÀndes till ett sug efter att ta reda pÄ mer.
â NĂ€r min gymnasielĂ€rare började prata om impressionisterna, blev jag plötsligt intresserad. Kanske det var en klassisk tonĂ„rsgrej? Jag fĂ„ngades av hur den moderna konsten frĂ„n 1800-talets andra hĂ€lft berĂ€ttade om livet och öppnade nya fönster mot omvĂ€rlden. Jag lĂ€rde mig om konstnĂ€rer som skildrade verkligheten, det öppnade mina ögon och jag blev nyfiken.
Efter gymnasiet bodde Jessica ett Är i London. Hon sÄg mÄnga konstutstÀllningar och blev medveten om hur lite hon kunde om konst. Den insikten, i kombination med en nyfikenhet och vilja att lÀra sig nÄgot helt nytt frÄn grunden, gjorde att hon bestÀmde sig för att studera.
Professuren i konstvetenskap finansieras av Catharina Högbom och Michael Cocozzas stiftelse för forsknings- och kulturÀndamÄl i Linköpings kommun. Grundaren Michael Cocozza och hans hustru Catharina Högbom har totalt donerat 225 miljoner kronor till stiftelsen och bland annat möjliggjort inrÀttandet av Ätta nya professurer inom Filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet.
Offentlig konst, feminism och mobilitet
Karin Midner
Parallellt löper feministiska perspektiv som en röd trÄd genom hela forskningen. Hon har undersökt kvinnliga konstnÀrers villkor, könsidentitet och jÀmstÀlldhet i konstvÀrlden och hur det har gestaltats i deras konstnÀrskap. Hon har ocksÄ intresserat sig för utstÀllningsstrategier, alltsÄ hur konst har presenterats för att bemöta ojÀmlikheter i konstvÀrlden.
â NĂ€r man vĂ€l har fĂ„tt pĂ„ sig de feministiska glasögonen, dĂ„ Ă„ker de liksom inte av. Dessa frĂ„gor finns stĂ€ndigt nĂ€rvarande. Det spelar ingen roll om jag forskar om konst frĂ„n det sena 1800-talet, frĂ„n 1900-talet eller nutida konst.
Jessica Sjöholm Skrubbe har Àven Àgnat sig Ät mobilitet inom konstvÀrlden.
â Jag har undersökt hur svenska konstnĂ€rer sökte sig ut i vĂ€rlden pĂ„ olika sĂ€tt i början av 1900-talet. Jag har riktat in mig pĂ„ vad resorna har betytt, vilka drivkrafter som lĂ„g bakom och vilka kontakter som skapades.
Viktigt i ett demokratiskt samhÀlle
Hennes intresse för offentlig konst vĂ€cktes i samband med debatterna efter Berlinmurens fall, dĂ„ frĂ„gan om hur man skulle förhĂ„lla sig till Ă€ldre monument i det forna Ăsteuropa blev akut. I sin avhandling riktade hon blicken mot Sverige och studerade offentlig konst under folkhemsperioden, en tid dĂ„ konst sĂ„gs som ett verktyg för demokrati.
â I dag Ă€r den offentlig konsten sĂ€llan en âhjĂ€lteâ som ska visas upp, den Ă€r snarare en spegling av olika skeenden i samhĂ€llet och bidrar pĂ„ samma gĂ„ng till att forma dessa skeenden. Samtidigt florerar stĂ€ndigt frĂ„gan om vad som ska rĂ€knas som konst och inte⊠Det Ă€r en viktig debatt som skapar ett forum dĂ€r ideologiska stĂ„ndpunkter fĂ„r utrymme i samhĂ€llet, dĂ€r olika Ă„sikter stĂ€lls mot varandra. Det Ă€r en livsviktig del av demokratin, vi mĂ„ste fĂ„ ha olika Ă„sikter och stĂ„ndpunkter, om alla skulle tycka lika sĂ„ skulle samhĂ€llet likna en totalitĂ€r stat. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt blir den offentliga konsten ett viktigt inlĂ€gg i debatten.
Ny forskning som drar ihop trÄdarna
Jessica Sjöholm Skrubbe blickar framĂ„t och har en forskningsidĂ© som knyter samman flera av hennes tidigare intresseomrĂ„den. Den tar avstamp i början av 1900 talet och handlar om hur kvinnliga konstnĂ€rer i Sverige navigerade i en konstvĂ€rld dĂ€r modernismen innebar nya möjligheter â men ocksĂ„ ett motstĂ„nd. Hon vill forska om kvinnornas strategiska vĂ€gval för att nĂ„ ut i det offentliga.
â En del konstnĂ€rer valde att gĂ„ med i föreningen Svenska konstnĂ€rinnor, som bildades 1910. Andra ville inte förknippas med kvinnoorganisationer, de ville inte bli kallade âkvinnlig konstnĂ€râ eller âfeministisk konstnĂ€râ. Jag vill undersöka den spĂ€nning som existerar i synliggörandet av konsten, risken att sorteras in i ett fack, att fĂ„ en etikett. Denna spĂ€nning existerar ju fortfarande i konstvĂ€rlden i dag.
Forskningen kommer att ha ett internationellt perspektiv, eftersom föreningen Ă€r en del av ett nĂ€tverk med spridning i USA, Tyskland, Ăsterrike, Australien samt de nordiska lĂ€nderna.
Konstvetenskap Ă€r ett relativt litet Ă€mne i Sverige i jĂ€mförelse med lĂ€nder som till exempel Tyskland, Frankrike och Italien, men det Ă€r inte nĂ„got som skrĂ€mmer Jessica â tvĂ€rtom gör det henne extra taggad.
â Jag Ă€r glad över tjĂ€nsten vid LiU, jag ser fram emot att jobba tillsammans med mina nya kollegor. Det Ă€r spĂ€nnande, det finns förvĂ€ntningar pĂ„ mig att jag ska fĂ„ miljön att vĂ€xa. Den hĂ€r professuren Ă€r en helt unik anstĂ€llning, en oerhörd möjlighet att utveckla Ă€mnet, inte bara vid LiU.
Karin Midner