Hur kan man avgöra om en förare verkligen är redo för uppkörning? Det är en fråga som Adam Zdybel och Oskar Wiktorsson, studenter på systemvetenskapsprogrammet vid Linköpings universitet, har fördjupat sig i i sitt examensarbete.
I uppsatsen undersöker de hur eye tracking, teknik som följer förarens blick, kan användas tillsammans med simulatorbaserade screeningtester för att bättre förstå hur förare uppfattar risker i trafiken.
– Vi vill se om det går att utveckla dagens screeningtester genom att också ta hänsyn till var föraren tittar och hur hen läser av trafiken, säger Adam Zdybel.
Arbetet bygger vidare på tidigare forskning om simulatorbaserade screeningtester inför körprov. Tanken är inte att ersätta det ordinarie förarprovet, utan att undersöka om tekniken kan fungera som ett komplement.
– Tanken har aldrig varit att ersätta trafikinspektörer eller det vanliga förarprovet, utan att skapa ett extra komplement för att bättre avgöra om någon verkligen är redo och kan framföra bilen på ett säkert sätt, säger Oskar Wiktorsson.
Fokus på risk och uppmärksamhet
En central del i examensarbetet har varit att förstå hur förare uppfattar riskfyllda situationer – inte minst sådant som ännu inte syns tydligt, men som en erfaren förare ändå måste vara beredd på.
Teiksma Buseva
– Mycket handlar om att se det som inte syns. Om man till exempel kör förbi en buss måste man kunna tänka ett steg längre och förstå att någon kan komma springande bakom den, säger Oskar Wiktorsson.
För att undersöka detta har de samlat in material genom intervjuer med trafiklärare och trafikinspektörer, observationer av unga förare som testat simulatorn och genomgång av dokument kopplade till det svenska körprovet.
Resultatet har blivit ett antal principer för hur ett sådant system bör utformas om det ska användas i examinerande syfte.
– Det finns redan principer för hur man designar körsimulatorer med eye tracking, men inte specifikt för hur de ska användas för att examinera någon, och särskilt inte utifrån det svenska förarprovet. Det är där vi försöker bidra, säger Adam Zdybel.
De har också kunnat bekräfta att realism är en avgörande faktor. Om testmiljön inte upplevs som trovärdig riskerar också beteendet att bli mindre verklighetsnära.
– Det måste kännas verkligt för att personen också ska agera på ett verkligt sätt, säger Oskar Wiktorsson.
Fyra designprinciper för framtidens körtest
Teiksma Buseva
Resultatet av studien är fyra designprinciper som visar hur ett sådant system kan utformas för att efterlikna ett verkligt förarprov.
– Det finns redan principer för hur man designar körsimulatorer med eye tracking, men inte för hur de ska användas i ett examinerande sammanhang. Det är där vi försöker bidra, säger Adam Zdybel.
- Designprincip 1: Realistiska trafikmiljöer
Simulatorn måste innehålla realistiska trafikmiljöer med riktiga risker, som oskyddade trafikanter och djur, för att den data som samlas in ska spegla hur föraren faktiskt beter sig i verkligheten.
- Designprincip 2: Mäta var och när föraren tittar
Systemet ska använda sig av eye tracking för att mäta vart en förare riktar blicken och när, samt kombinera detta med data från själva körsimulatorsystemet för att ge en mer tillförlitlig bild av förarens uppmärksamhetsbeteende.
- Designprincip 3: Ge övergripande instruktioner, inte använda GPS
Föraren ska få vägbeskrivningar på samma sätt som i ett verkligt förarprov, inte steg för steg med GPS-navigering. Detta ska ge föraren möjlighet att fatta egna beslut vid körningen.
- Designprincip 4: Bedöma helheten, inte enskilda misstag
Föraren ska bedömas utifrån körningens helhet som i ett verkligt förarprov, inte underkännas direkt vid ett enskilt misstag.
