– Doktorandtiden kan bli lite av en bubbla, men här behöver man hela tiden lyfta blicken och se hur den egna forskningen passar in i ett större sammanhang, säger Anna Eklöf, professor i teoretisk ekologi vid LiU och koordinator för det nya doktorandnätverket RediLEEP.
Just att samverka med myndigheter och företag utanför universitetet är en viktig del i doktorandnätverk som finansieras genom EU:s Marie Skłodowska-Curie Actions Doctoral Networks. För doktoranderna innebär det en möjlighet att under sin forskarutbildning arbeta praktiskt med tillämpningar av forskningen, till exempel inom naturvård, miljöförvaltning eller beslutsstöd.
Charlotte Perhammar
– Hur översätter vi ganska akademisk vetenskap till handling i verkligheten? Det är frågor som doktoranderna får arbeta med tillsammans med till exempel Naturvårdsverket, säger Anna Eklöf.
Det täta samarbetet ska ge doktoranderna breda erfarenheter och flera möjliga karriärvägar efter forskarutbildningen. Samtidigt kan samarbetet föra in nya perspektiv i forskningen.
–Det blir bättre vetenskap när metoder och resultat sätts på prov i praktiken, säger Anna Eklöf.
Nya doktorander ska anställas
Totalt ska 13 nya doktorander rekryteras. Två av dem ska forska i Anna Eklöfs forskargrupp, som är inriktad på matematisk modellering av ekologiska system.
Den gemensamma nämnaren för doktoranderna i nätverket kommer att vara forskning om hur olika arter i ett ekosystem reagerar på förändringar, och mer specifikt: betydelsen av variation i arternas reaktion. Ekosystem påverkas av till exempel klimatförändringar, fiske, jordbruk och restaureringsåtgärder. Samma förändring kan leda till att vissa arter breder ut sig medan andra arter minskar i population.
– När ekosystem utsätts för förändringar svarar olika arter på olika sätt. Variation i de här svaren kan göra att systemen som helhet blir mer motståndskraftiga och anpassningsbara, något som är avgörande för att bevara fungerande ekosystem i en tid av snabba förändringar, säger Anna Eklöf.
Den här variationen i olika arters svar på förändring kallas responsdiversitet. Men trots att mycket pekar på att responsdiversitet är en positiv kraft som bidrar till att ekosystem blir stabila och funktionella över lång tid, finns många frågor kvar att besvara.
– Det vi fokuserar på är hur responsdiversitet kan mätas på ett relevant och jämförbart sätt. Kan vi använda samma mått oavsett ekosystem? När vi förstår det här kan kunskapen användas i praktiken för att restaurera förstörda ekosystem och förhoppningsvis återställa den responsdiversitet som funnits tidigare, säger Anna Eklöf.
Charlotte Perhammar
