â Det hĂ€r Ă€r otroligt roligt! Att universitetet ser konst och skrivande som en sorts forskning och vill nosa pĂ„ grĂ€nsytorna dĂ€r. Och sĂ„ Ă€r det naturligtvis roligt för egen del, att fĂ„ möjlighet att arbeta tillsammans med forskare, sĂ€ger Ola Larsmo.
Han Ă€r författare och litteraturkritiker. Debuterade gjorde han 1983, med kortromanen Vindmakaren, och har sedan dess skrivit romaner, noveller och essĂ€er. Verken belyser ofta svensk historia, specifikt den svenska rasismens och antisemitismens historia. De senaste böckerna, bland annat Swede Hollow (2016) och ñč±đ°ùČőłÙ±đČÔ (2020), handlar om utvandringen till Amerika under sent 1800- och tidigt 1900-tal. Romanerna Ă€r historiska med dokumentĂ€ra inslag.
Forskning och gestaltning
Det Àr en form av litteratur som Ola Larsmo kÀnner starkt för. Den bygger pÄ research men belyser samtidigt mÀnskliga upplevelser och erfarenheter som forskningen kanske inte kommer nÀra. Foto THOR BALKHED
â Jag försöker hĂ„lla mig vĂ€ldigt nĂ€ra den historiska verkligheten. SkönlitterĂ€rt skrivande skulle kunna ses som forskning, om man kommer ihĂ„g att det inte Ă€r empirisk forskning utan att det Ă€r andra sidor av mĂ€nniskors erfarenheter som man jobbar med.
FrÄgor som dessa kommer att vara i fokus för Ola Larsmo under tiden som gÀstprofessor i Moa Martinsons namn. I en seminarieserie ska han tillsammans utforska frÄgor som: Var gÄr grÀnsen mellan forskning och skönlitteratur? Kan forskare anvÀnda sig av verktyg som en skönlitterÀr författare anvÀnder sig av eller innebÀr det dÄ ett steg ut ur forskarrollen?
Han Àr intresserad av hur kunskap nÄr ut i samhÀllet och kommer att hÄlla i skrivarkurser för forskare. Han fÄr ocksÄ möjlighet att fortsÀtta arbetet med sin tredje bok om den svenska utvandringen till Amerika.
â Det Ă€r vĂ€ldigt bra att fĂ„ vara i en forskningsmiljö dĂ„. Jag ser fram emot att trĂ€ffa en massa mĂ€nniskor och ta del av deras kunskaper, sĂ€ger han.
Motverka historieförfalskning
Ăven frĂ„gan om hur historiska fakta anvĂ€nds och sprids idag, framför allt pĂ„ sociala medier, blir central under tiden som gĂ€stprofessor. Och Ă€ven hĂ€r kommer han att hĂ„lla i en seminarieserie om historieförfalskning, förvanskning och forskarens roll.
â Jag hoppas fĂ„ trĂ€ffa forskare â alltifrĂ„n historiker till statsvetare â för att diskutera just det och vilken roll universitetet spelar i en tid av historieförfalskning.
âEn av de viktigaste romanförfattarna i Sverige idagâ
Ola Larsmo blir gĂ€stprofessor i Moa Martinsons namn under perioden 2023â2024. Han kommer att vara placerad vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhĂ€lle (REMESO), vid Institutionen för kultur och samhĂ€lle (IKOS).
â Det Ă€r fantastiskt kul. Det rör sig om en av de viktigaste romanförfattarna i Sverige idag och en mycket skarp och engagerad kulturskribent och debattör vad gĂ€ller frĂ„gor om migration och rasism, historiens nĂ€rvaro i samtiden, teknologi och litteraturens roll som kunskapsaktör i det moderna samhĂ€llet, sĂ€ger Jesper Olsson, tidigare proprefekt för forskning vid IKOS. Foto THOR BALKHED
Stefan Jonsson och Anders Neergaard, avdelningschef respektive förestÄndare pÄ REMESO, ser att Ola Larsmo kan bidra till forskningen vid Linköpings universitet.
â Ola Ă€r en av dem som trĂ€ngt djupast in i rasismens, kolonialismens och antisemitismens historia, och han hĂ„ller pĂ„ med ett romanverk om den svenska utvandringen till Amerika, som var ett slags bosĂ€ttarkolonialism. Detta Ă€r frĂ„gor vi Ă€gnar oss Ă„t pĂ„ REMESO. Vi har mycket att lĂ€ra av Olas förmĂ„ga att gestalta dem i romaner och essĂ€istik.
Moa Martinsons person och gÀrning som författare sammanfattar det starka demokratiska sprÄket.
Romanen som demokratisk kraft
Ola Larsmo verkar i Moa Martinsons anda, lyder motiveringen. BĂ„das författarskap tecknar med avstamp i de enskilda individerna och deras levnadsöden bilder av samhĂ€llet â i bĂ„de dĂ„tid och nutid. Och i bĂ„da författarskapen Ă€r skrivandet ett redskap för att skapa förstĂ„else för samhĂ€llet och historien.
Vad har du för relation till Moa Martinsons verk?
â Hennes böcker befinner sig mitt i den tradition som jag tycker Ă€r viktigast i svensk 1900-talslitteratur. Den tradition som öppnat för nya röster och erfarenheter i litteraturen och som sĂ„ tydligt visar pĂ„ romanens demokratiska kraft. Moa Martinsons person och gĂ€rning som författare sammanfattar det starka demokratiska sprĂ„ket. Och det kommer jag fĂ„ möjlighet att diskutera nu under tiden som gĂ€stprofessor, hoppas jag!
