Ann-Charlotte Nedlund har sedan doktorandtiden haft ett hälso- och sjukvårdsfokus med statsvetenskapliga perspektiv i sin forskarkarriär. Nu forskar hon bland annat kring sjukvårdens ”frontstage” och ”backstage”. Hon undersöker förhållandet mellan det vi kan se på utsidan av sjukvårdssystemet genom exempelvis formell styrning, och praktiken inom verksamheter kring kunskap, värderingar och prioriteringar som görs bakom kulisserna. Det kan handla om hur vårdprofessioner balanserar olika, och ibland motstridiga krav, samtidigt som de hanterar begränsade resurser med målet om att uppnå en god och jämlik vård och hälsa.
– Prioriteringar är komplexa på många olika sätt. För att skapa styrning- och kunskapsmedel till sjukvården behöver man förenkla, vilket har sina poänger. Men verkligheten är inte så enkel. Genom att utforska vad som sker i praktiken med interaktioner, roller och spänningar får vi ökad kunskap som är viktiga för prioriteringar och ett hållbart arbete, säger Ann-Charlotte Nedlund.
På frågan vad Ann-Charlotte tycker är speciellt intressant att undersöka svarar hon att fokus på medborgare och deras aktörskap är något som följt henne genom hennes forskning.
– Till exempel är det intressant att studera i relation till personcentrerad vård. Ofta tenderar personcentrerad vård att beskrivas som en tydlig idé. Men när man utforskar frågan vidare ser man att aktörer har ganska olika idéer om vad det kan handla om, i relation till deras roller och professionella bakgrunder. Den mångtydigheten är intressant att utforska och att se på medborgarens, patientens, aktörskap och roll i personcentrerade vårdförlopp.
När du tittar tillbaka, vad har varit roligast i din karriär?
– Det har varit väldigt roligt att jobba tvärvetenskapligt. Jag tycker också att det är väldigt roligt att vara handledare till doktorander, att få följa deras resor och se hur de tar vid och fortsätter utforska områden som jag tycker är så intressanta. Tack vare en tvärvetenskaplig öppenhet som jag tycker genomsyrar Linköpings universitetet berikas forskningen av våra olika bakgrunder, som vård, statsvetenskap, ekonomi och etik. Jag känner mig också priviligierad att få jobba med något jag tycker är så intressant och angeläget på så många nivåer, inte minst bland de som verkar mitt i prioriteringarnas praktik.
Trodde du när du började forska att det var en fortsatt karriär inom universitetet som du skulle ha?
– Nej, det var aldrig givet att jag skulle forska, jag kommer inte från en sådan bakgrund. Men samtidigt var det nog inte helt oväntat för jag tycker att det är väldigt spännande att hålla på med kvalitativ forskning och intervjua personer eller observera verksamheter. Det berikar att höra om människors olika perspektiv och att få ge plats åt deras röster.
Om du blickar framåt, vad ser du fram emot att utforska mer?
– På prioriteringsområdet finns mycket att utforska kring politik och politikers roller. Till exempel var i systemen politiska beslut om prioriteringar får plats, hos politiker eller på andra arenor? En annan intressant fråga är förhållandet och samverkan mellan regioner och kommuner, där vi under pandemin såg brister i koordinering. Hur kan det bli bättre och hur kan man skapa medvetenhet om de olika, och till viss del cementerade, systemen i region respektive kommun. Det finns en spårbundenhet som gör att det inte är så enkelt att koordinera insatser för en medborgare eller patient. Vad finns i den spårbundenheten – och hur kan man komma framåt?
