I början av maj i år stod det klart att Bojmars forskargrupp beviljas 2 235 000 kronor i anslag från Barncancerfonden för att finansiera Paulina Velasco Riestras nya forskningsprojekt, MetaOS: Machine learning driven metastasis prediction model in osteosarcoma. Projektet görs i samarbete med Anna Fahlgren, Professor vid avdelningen för cell- och neurobiologi (CNB), samt Barncancercentrum Linköping och Linköping Comprehensive Cancer Center.
– Projektet är inom barnonkologi, det är fantastiskt att kunna koppla ihop det man jobbar med varje dag på kliniken med forskning, säger Paulina, som utöver forskningen och doktorandstudierna jobbar som underläkare på barnonkologin på Universitetssjukhuset i Linköping.
Forskningsprojektet kommer att löpa under minst fyra år och ska fokusera på osteosarkom, vilket är den vanligaste bentumören hos barn. Ett av målen med forskningen är att kunna förutse vilka patienter som kommer att få metastaser, spridning av cancer.
– Vi behandlar alltid våra patienter med samma kliniska protokoll, men vi vet inte vilka patienter som kommer att få metastaser eller inte. Vid metastaserad sjukdom är prognosen betydligt sämre, och femårsöverlevnaden anges ofta till omkring 20-30 procent, säger Paulina Velasco Riestra.
Bojmars forskargrupp fokuserar på olika typer av metastaser, inte bara inom barncancer. Tidigare har de kunnat se förändringar i vävnaden innan metastasering, bland annat vid pankreascancer.
– Vi vet att det finns förändringar i levern innan det kommer metastaser och vi kan veta vilka patienter som har högre risk att få metastaser på grund av de markörer vi hittar.
"Jag vill förändra behandlingen och förbättra livet för de som har risk för metastasering"
Nu vill de undersöka om det går att hitta förändringar i vävnaden innan metastasering hos barn med osteosarkom. Metastasering brukar ske i lungorna berättar Paulina.
– Det är en jättetydlig process. De flesta får metastaser i lungorna, så det är något som vi kan undersöka, vad händer i lungorna som ger metastasering? Jag jobbar med patienter med diagnosen och jag vet vad som saknas i vården för att förbättra den: vi behöver veta vilka patienter som kommer att få spridning.
Att bedriva forskning inom området har sina utmaningar. Bland annat att det är få patienter, totalt mellan fem och tio per år, när det gäller primär skelettcancer hos barn i Sverige, där osteosarkom är den vanligaste formen. Därför har man flera samarbeten runt om i Europa och är med i FOSTER consortium, Fight OsteoSarcoma Through European Research consortium. Forskargruppen ska också jobba med barntumörbanken i Sverige som, efter information till och samtycke från vårdnadshavare, sparar prover för att kunna använda proverna i forskningssammanhang.
Paulina hoppas att vården för barn med osteosarkom kan bli mer individbaserad i framtiden. Att man till exempel kanske kan använda en mindre mängd cellgifter för de med mindre risk och därmed undvika eventuella biverkningar i framtiden.
– Kanske ändra till starkare behandling, mer individanpassad vård eller antikroppsbehandling för de som vi vet har mycket högre risk. Jag vill förändra behandlingen och förbättra livet för de som har risk för metastasering.
