Inom forskningsprojektet Kärnkraftsnatur undersöks inte bara de tekniska och miljömässiga aspekterna av kärnkraftsproduktionen, utan också hur dessa processer påverkar vår förståelse av naturen och de långsiktiga förändringar som sker i landskapen runt kärnkraftverk och avfallsdepåer. För att göra dessa komplexa processer mer greppbara har konsten fått en allt mer framträdande roll som ett komplement till forskningen.
Konstens roll i forskningen
Även om konsten inte var en ursprunglig del av forskningsprojektet, har den fått en allt viktigare roll tack vare engagemanget från Marko Marila, som är en av forskarna i projektet. Som en del av projektet har konstinstallationen Gentle Reminders skapats av forskarkollektivet Pebble in My Shoe där Marko Marila och Jeffrey Lee Benjamin ingår. Installationen syftar till att illustrera de långsamma och osynliga processerna kring radioaktivt avfall och dess påverkan på miljön.
Installationen består bland annat av bilder som skapats med tekniken antotypi, där gurkmeja och bakpulver har använts för att behandla papperet. Fotografier av gamla urangruvor projiceras på de gurkmejabehandlade ytorna, och genom att exponera dem för solljus bleks bilden långsamt fram. UV-strålningen i solljuset gör att delar av bilden blir ljusare, medan andra förblir dolda – en process som symboliserar strålningens osynlighet och svårigheten att kontrollera dess effekter.
– I installationen ligger två petriskålar med pulver, en med gurkmeja, som i sin gula färg påminner om "yellowcake" eller ”gulkaka”, som är det pulver som produceras under uranbrytningsprocessen. I den andra är det röd järnoxid, som påminner om hur vissa gamla gruvor där uran brutits är färgade av bergets järn och får landskapet att se ut som om det "blöder", förklarar Marko Marila.
Bilderna ackompanjeras också av stenar och andra material från platser där uran brutits, vilket ger en fysisk påminnelse om hur tekniska och naturliga processer är tätt sammanflätade.
– Konsten ger oss en annan ingång till att förstå den långa tidshorisonten och de utmaningar som radioaktivt avfall innebär. Den kan förmedla något som är svårt att sätta ord på och göra det mer greppbart, säger Marko Marila.
Tvärvetenskapen – en förutsättning
– Jag har aldrig tidigare upplevt en miljö som TEMA, där det tvärvetenskapliga arbetssättet kommer så naturligt. Här ifrågasätts inte din disciplinära bakgrund; i stället handlar det om att samarbeta för att hantera komplexa problem som kräver många olika perspektiv, säger Marko Marila.
Marko Marila understryker vikten av att inkludera olika perspektiv för att förstå kärnkraftens många dimensioner – tekniska, sociala och kulturella. Ett tvärvetenskapligt angreppssätt är enligt honom avgörande för att hantera de utmaningar som kärnkraftsproduktion och avfallshantering medför.
– Kärnkraften kan inte enbart studeras ur ett tekniskt perspektiv. De mänskliga och kulturella aspekterna är minst lika viktiga, särskilt när det gäller frågor som strålningens osynlighet och de långsiktiga konsekvenserna för både natur och samhälle. Därför behöver vi humanister, samhällsvetare och konstnärer för att belysa frågor som inte bara handlar om teknik utan om liv och våra föreställningar om naturen, förklarar Marko Marila.
Internationell konferens i Norrköping – med konstnärliga inslag
Nyligen samlades forskare från 13 olika länder och en mängd olika discipliner på Arbetets museum i Norrköping för att diskutera och utforska relationen mellan kärnkraft och våra föreställningar om naturen. I samband med konferensen och doktorandkursen, som var en del av projektet Kärnkraftsnatur, ställdes installationen Gentle Reminders ut och var även öppen för allmänheten i museet.
– Konferensen utgör ett betydelsefullt forum för att dela insikter och idéer bland forskare med olika bakgrunder. Genom att kombinera olika perspektiv, inklusive konstnärliga inslag, strävar vi efter att bidra till en mer nyanserad förståelse för de långsiktiga utmaningar som kärnkraft och dess avfall medför, säger Marko Marila.
Projektet Kärnkraftsnatur leds av Anna Storm, professor i teknik och social förändring vid Linköpings universitet, och finansieras av Vetenskapsrådet.
