– Det är en jätterolig grej! Det är inte ofta man får en så udda förfrågan och ett så roligt sammanhang att få prata i.
För Eva Hemmungs Wirtén, som fördjupat sig i upphovsrätt, patent och varumärken och som periodvis befinner sig i Frankrike för att skriva en bok om kopplingen mellan Champagne som region och vin, tog det inte lång tid att tacka ja. Trots att hon sedan många år firar nyår i den egna lägenheten i Paris, flyger hon hem enkom för detta.
– Jag ska ha ett kapitel i boken som handlar om Champagne som exportvara. USA har alltid varit en stor marknad för champagne, idag den allra största, faktiskt. Men förbudstiden (1920 – 1933) var en svår tid för det berömda bubblet. Så föreläsningen ger mig en chans att sätta mig in en fråga som jag ändå ska ha med i boken.
Too much of anything is bad,
but too much Champagne is just right
Hur ska du lägga upp föreläsningen?
– Det blir inte så svårt – det finns hur många citat som helst om Champagne, många osäkert om de verkligen sagts. Men F. Scott Fitzgerald, författaren till The Great Gatsby, ska ha sagt att “Too much of anything is bad, but too much Champagne is just right”. Jag tror jag öppnar med det citatet och utifrån det prata om boken, filmatiseringarna och förstås champagne.
Inbördeskrig i Champagne
Och Eva har många saker att berätta om Champagne. Om ägarstrukturen av marken, de små, decentraliserade odlingarna och de stora handelshusen med namn som Moët & Chandon. Om det lokala ”inbördeskrig” runt förra sekelskiftet där man inte förrän 1927 enades om vilka områden som skulle få kallas Champagne. Och om den klimatförändring som nu påverkar temperaturen i distriktet och med det druvorna.– Sen tänkte jag säga något om champagneglas och flaskorna. Fram till mitten av 1700-talet kunde man inte tillverka glas som höll för trycket av bubblorna i champagnen. Flaskorna exploderade.
Älskar skrivprocessen
Den bok som Eva Hemmungs Wirtén nu skriver på är varken en akademisk avhandling eller ännu en vinguide, utan handlar mycket om hur Champagne lyckas upprätthålla sin status och aura. Nu har hon också fått en litterär agent, något som varit en dröm i många år. Men det dröjer ännu några år innan vi får läsa boken.
– Det är långt kvar – kanske 2028. Jag älskar skrivprocessen.
– Jag har ägnat 25 år av min karriär åt immaterialrätt. Nu ska jag ta det jag kan om hur vi reglerar kultur och kunskap och skriva för en större publik, prata om samma sak men med en ny röst. Det blir superspännande!