Industrilokalerna i Motala, nĂ„gra mil vĂ€ster om Linköping, Ă€r mĂ€ktiga. Genom historien har vitvaror och spisar producerats pĂ„ löpande band hĂ€r. I dag kallas lokalerna för Site Zero â och Ă€r troligen vĂ€rldens största sorteringsanlĂ€ggning av plast. Hela 40 ton plast, frĂ„n Sverige, Norge och Finland, kommer hit. I timmen. HĂ€r sorteras förpackningarna efter plasttyp och packas i stora balar som skickas till certifierade Ă„tervinningsanlĂ€ggningar ute i Europa.
Dyrt elda plast
Mattias Philipsson ler nĂ€r han berĂ€ttar om volymerna. NĂ€r han klev in som vd pĂ„ Svensk PlastĂ„tervinning 2018 hade han fĂ„tt uppdraget att bygga en anlĂ€ggning som kunde sortera ut fyra olika sorters plast. Mattias ville dubbla kapaciteten â och dessutom kunna sortera tolv olika sorter Ă€nnu mer effektivt.
â Det hĂ„ller inte att skicka plast som vi fĂ„r in pĂ„ förbrĂ€nning, varken ur ett klimat- eller kostnadsperspektiv. Det blir bara dyrare och dyrare att elda upp plast. Efter lite funderande fick Ă€garna klart för sig att om vi bĂ„de ska nĂ„ Ă„tervinningsmĂ„l och sĂ€nka kostnaden, ja dĂ„ Ă€r det vĂ€ldigt smart att skicka sĂ„ mycket plast som möjligt till Ă„tervinning.
Site Zero stod klar 2023, men de nÀra 70 000 kvadratmeterna Àr inte fullbelagda.
â Jag Ă€lskar att det kommer in sĂ„ mycket! Men folk kĂ€llsorterar för dĂ„ligt.
Vi slÀnger för mycket plast i soporna?
â Ja, och dĂ„ har det garanterat eldats upp pĂ„ förbrĂ€nningsanlĂ€ggningar. Det förstör resursen för evigt, Ă€r totalt motsatt till det cirkulĂ€ra och ger enbart vĂ€ldigt lite energi tillbaka. Ur ett klimat- och resursperspektiv Ă€r det katastrofalt att elda upp plast!
Hur dÄliga Àr vi?
â VĂ€ldigt dĂ„liga, skulle jag sĂ€ga. Det Ă€r svĂ„rt att mĂ€ta, men enligt vĂ„ra berĂ€kningar kĂ€llsorteras 30 procent av plastprodukterna som sĂ€tts pĂ„ marknaden. Resten gĂ„r till förbrĂ€nning, vilket motsvarar lika mycket utslĂ€pp som hela inrikesflyget. Det hĂ€r mĂ„ste vi Ă€ndra pĂ„!
Helt öppna ögon
Genom karriÀren har Mattias Philipsson haft ledande roller inom bÄde avfalls- och energisektorn. Men nÄgot förhÄllande till plast, det hade han inte.
â Jag kunde absolut ingenting. Det var nĂ„got som bara fanns dĂ€r, sĂ„ jag gick in med helt öppna ögon. Det Ă€r vĂ€ldigt kul och det finns sĂ„ otroligt mycket att göra.
Du Àr en jÀkel pÄ att kÀllsortera nu, eller?
â Det Ă€r som att sluta snusa, det Ă€r bara att bestĂ€mma sig. Jag var inte perfekt nĂ€r jag började hĂ€r, men nu vill jag pĂ„stĂ„ att jag kĂ€llsorterar otroligt bra. Och det Ă€r inte ett dugg jobbigt!
Han tycker att materialet plast har ett oförtjĂ€nt dĂ„ligt rykte. NĂ€r vi stĂ„r vid en liten utstĂ€llning inne pĂ„ kontoret kommer Ă€mnet pĂ„ tal. Ăgonen, munnen, ja hela kroppen, spelar intensivt nĂ€r han motiverar varför.
â I nyhetsartiklar Ă€r det nĂ€stan alltid nĂ„got negativt kring plast. Det handlar om nedskrĂ€pning av haven eller att det skulle vara farligt. NĂ€r du lĂ€rt kĂ€nna materialet lite bĂ€ttre förstĂ„r du att egenskaperna Ă€r vĂ€ldigt unika. Ta en gurka till exempel, har du plast runt hĂ„ller den i fjorton dagar. Inte, ja dĂ„ hĂ„ller den kanske i tvĂ„. Det Ă€r inget fel pĂ„ materialet plast, felet Ă€r hur vi behandlat plast nĂ€r det blivit ett avfall.
Att felhantering av plast inte Àr bra för miljön vet vi. Finns det inget bra material att ersÀtta plast med?
â Nej, inte rakt av. DĂ„ lovar jag att det funnits pĂ„ marknaden. Vad vi ser Ă€r försök att banta plastproduktionen genom att uppfinna förpackningar som bestĂ„r av lite plast och andra material. Det Ă€r en mardröm ur ett Ă„tervinningsperspektiv, dĂ„ kan vi inte separera. Sen Ă€r jag Ă€r den första att erkĂ€nna att det finns plastförpackningar som Ă€r för stora eller inte helt optimerade.
Vill skapa hela kedjan
Han har drivit igenom bygget av Site Zero. Men visionerna stannar inte dÀr. Att bara sortera och sen skicka plasten till Ätervinnare nere i Europa Àr nÄgot han vill Àndra pÄ.
â Vi funderar mycket pĂ„ att i framtiden ta nĂ€sta steg och bygga Ă„tervinningskapacitet. HĂ€r har vi bĂ„de mark och lokaler. Det Ă€r en vĂ€ldigt frestande tanke. Men Ă€garna mĂ„ste orka, jag och mina medarbetare mĂ„ste orka. Vi fĂ„r ta ett steg i taget.
Han tystnar en kort stund.
â Tankarna stannar inte dĂ€r. Om man i dag kan Ă„tervinna till smĂ„ plastpellets, varför inte köra hela kedjan? Varför inte ha en fabrik och producera förpackningar hĂ€r ocksĂ„? Du hör, det tar aldrig stopp!
Mattias Philipssons driv, engagemang och kunskap har inte gÄtt obemÀrkt förbi. Sedan 2024 Àr han ordförande i Delegationen för cirkulÀr ekonomi. Det Àr regeringens rÄdgivande organ för att driva pÄ nÀringslivets omstÀllning för en cirkulÀr ekonomi.
â VĂ€ldigt mycket av framtidens Ă„tervinningslösningar och nya affĂ€rsmodeller kommer att drivas frĂ„n nĂ€ringslivet. Det Ă€r vĂ€ldigt inspirerande och jag Ă€r otroligt hedrad över att fĂ„ vara ordförande. Och det Ă€r kanske ett litet bevis pĂ„ att vi som företag har visat att det handlar om att leva som man lĂ€r. Att vĂ„ga, att gĂ„ före, att göra investeringar.
FrÄn marinen till LiU
Det har gÄtt drygt 20 Är sedan Mattias Philipsson lÀste pÄ civilingenjörsprogrammet i industriell ekonomi. Han minns tiden med vÀrme och stolthet. Men det var inte helt utan utmaningar. Mattias hade arbetat flera Är som marinofficer innan studierna.
â Det var lite svĂ„rt att slĂ€ppa det dĂ€r med min identitet i början och studieresultaten straffades vĂ€l en del, sĂ€ger han och skrattar. Men nĂ€r jag vĂ€l kom in i det sĂ„ trivdes jag vĂ€ldigt bra!
Vad var det bÀsta med utbildningen?
â Man ökar sin analytiska förmĂ„ga och har lĂ€tt för att ta in nya saker, Ă€ven nĂ€r man Ă€r uppe i min Ă„lder â för det finns en bred kunskapsnivĂ„ att vila pĂ„.