–Syftet med konferensen var att samla krafterna för samhällsrelevant humaniora i Europa och bortom Europa för att bättre kunna svara upp mot vår tids utmaningar, till exempel pandemier, miljöförändringar och artificiell intelligens (AI), säger hon.
Konferensen hölls i Lissabon, Portugal, och är en uppföljning på UNESCOs världskonferens i Liège, Belgien, 2017. Den gav upphov till Lissabon-deklarationen om humaniora “Öppen forskning och innovation”, ett dokument som förväntas få konsekvenser för forskningsstrategiska beslut i och mellan EUs länder. Deklarationen bekräftar bland annat att humaniora har en viktig samhällsfunktion. Den understryker att det unika värdet av humaniora och kulturforskning ligger just i mångfalden av dess begrepp, metoder, traditioner och erfarenheter och i dess produktiva relation till samhälls- och naturvetenskaperna i innovativa former av tvärvetenskap. Den uttrycker även farhågor kring hur humaniora ofta saknar de nödvändiga resurserna och det nödvändiga erkännandet inom högre utbildning och forskning.
Synergier och mervärden viktiga inom humaniora
Cecilia Åsberg har i nästan två decennier drivit och drivit på olika former av mer-än-mänsklig humaniora, till exempel miljöhumaniora, teknohumaniora och annan posthumaniora i Sverige och internationellt. Hon arbetar vid tema Genus och är en av tre forskningsledare för forskningsprojekt om artificiell intelligens (AI) och konst inom Wallenberg WASP-HS. Hon leder också The Posthumanities Hub, en forskargrupp som har fått stort internationellt genomslag och varit en fruktbar plattform för samhällsrelevant humaniora.
–Mitt huvudbudskap under konferensen var vikten av att integrera olika perspektiv, samtidigt inom humanioraforskningen. Alltså om synergistisk och integrativ humaniora som funkar i det lokala sammanhanget. Det handlar om mer än vanlig mång- eller tvärvetenskap, om att koordinera rätt sorts fruktbara synergier, säger Cecilia Åsberg.
–Jag menar att vi kan och bör kombinera filosofins, konstens och vetenskapens enorma förmåga att förändra vår världsbild. Biologi till exempel, tänker alltid relationellt och processuellt och över lång evolutionär tid, hur vi är ett djur bland andra i ekologiska system. Konsten breddar och rubbar våra cirklar, bättrar på vår inkänningsförmåga och tränar oss att möta det okända medan teori skapar nya ord för fenomen vi tidigare inte förstått men därmed kanske bättre kan hantera.
AI förändrar till exempel förutsättningarna för konstnärligt skapande. Så kallade NFT (non-fungible tokens) har skapat en helt ny konstmarknad för kryptokonst. Det är konst som numera säljs dyrt och som inte existerar i annan form än som länkad, digital kod, precis som kryptovalutor.
–Det har verkligen blivit en ekonomisk och kulturell hajp kring sådan här konst. Samtidigt existerar ingenting i ett vakuum. Internet har ju också en fysisk sida. Det krävs enorm serverkraft för dessa ständigt utökade algoritmiska beräkningar och större och större serverhallar för att hålla den exponentiellt växande kryptomarknaden igång. Det innebär ett större utsläpp av koldioxid i atmosfären i en tid när vi behöver dra ner på miljöutsläppen. Kryptomarknaden gör redan stora vinster och kommer få stora effekter på klimatet för ansenlig tid framöver. Därför behöver miljöhumaniora länkas med teknikhumaniora, men också med sociala rättvise-perspektiv, säger Cecilia Åsberg.
Arbetar brett
Forskare vid Linköpings universitet arbetar med humaniora inom flera områden. Till exempel, med social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet, med kulturarv, avkolonialisering av humaniora och annan högst samhällsrelevant forskning, med miljöhumaniora och medicinhumaniora och mer-än-mänsklig humaniora.
–Det tvärvetenskapliga arbetet med humaniora på LiU passar så väl för de framtida riktningar som nu stakas ut för detta breda internationella område. Nu gäller det att vi samarbetar ännu mer, försöker få till överlappande agendor över vitt skilda intressen och arbetar fakultetsövergripande och med samhällets och naturens olika intressenter. Det är spännande att leva som forskare i vår tid, avslutar Cecilia Åsberg.
