"Human Factors" - forskning om mänskliga faktorer
Forskningsområdet "Human Factors" syftar till att använda kunskap om människors kognitiva och fysiologiska förmågor för att designa effektiva, säkra, och lättanvända tekniska system och arbetssituationer.Kärnan i "Human Factors" är kunskap om människan, till exempel hur vi minns saker, hur vi fokuserar vår uppmärksamhet, eller hur stress påverkar vårt beteende. Utifrån kunskapen i denna kärna kan vi studera och designa interaktionen mellan människan och dennes omgivning, som till exempel arbetsmiljö eller tekniska hjälpmedel.
Min forskning
Min forskning sträcker sig från teoretisk grundforskning om människans kognitiva förmågor och fysiologiska förutsättningar till tillämpad forskning där praktiska, domän-specifika problem inom framför allt räddning- och responsdomänen analyseras. Ämnesmässigt kretsar min forskning kring tre huvudområden:
- simuleringsbaserad träning av kunskaper och färdigheter,
- stress och mental arbetsbelastning, samt
- kommunikation och teamwork.
Samtliga områden har det gemensamt att de är väsentliga för att förstå, utveckla och utvärdera sociotekniska system som fungerar inom extrema eller säkerhetskritiska miljöer. Frågeställningar som ”hur kan medicinska färdigheter tränas med hjälp av simulatorer för att öka patientsäkerheten?”, ”hur påverkar ändrade tekniska förutsättningar den mentala arbetsbelastningen och prestationen ledning av staber?”, och ”vilken effekt ger plötsliga förändringar i arbetsbelastningen på en människas upplevda stressnivå och prestationsförmåga?” har drivit min forskning.
I korthet handlar det om att förstå de eventuella negativa prestationseffekter som hög arbetsbelastning och stress kan medföra, hur tekniska system kan förbättras för att genom förenklad användning undvika sådana negativa effekter, samt hur man kan använda simulering för att träna operatörer så att de kan utföra sina arbetsuppgifter säkert och effektivt under alla omständigheter. Dessa frågor är särskilt relevanta inom just räddning- och responsverksamhet.
Blåljus – sociotekniska system som räddar liv
Många av de projekt jag jobbar inom är riktade mot blåljusmyndigheter, det vill säga ambulanssjukvård, räddningstjänst och polis. Särskilt ambulansverksamhet och katastrof- och akutmedicin är en stor del av min forskning. I dessa projekt försöker jag tillsammans med forskare från andra vetenskaper (som datavetenskap, medicin, informatik eller logistik) på olika sätt förbättra det svenska räddningssystemet, från att utveckla mer effektiv träning av prehospital vård till att utvärdera ny teknik för räddningstjänsten.
En stor del av denna forskning kretsar kring samhällets förmåga att hantera kriser. Jag är särskilt intresserad av civilbefolkningens roll vid olyckor, kriser och katastrofer. Vad kan de personer som råkar befinna sig på en skadeplats göra innan professionell responspersonal kommer på plats, hur tränar man bäst medicinska lekmän i att utföra första hjälpen, och hur kan man på andra sätt rusta samhället för ökad motståndskraft, eller resiliens, och förmåga att hantera oväntade händelser?
I slutändan handlar det om att skapa förutsättningar för en förbättrad respons på både små och stora olyckor och katastrofer, så att fler liv kan räddas.
