Min forskning har en tydlig tillämpad profil och bedrivs ofta i nära samverkan med aktörer inom hälso- och sjukvård, katastrofmedicin, totalförsvar, internationella partnerskap och samhällssäkerhet.
Kognitionsvetenskap i praktiken
Min forskning handlar om hur människor, organisationer och tekniska system samverkar i komplexa och säkerhetskritiska sammanhang. Fokus ligger på krishantering, samverkan och beslutsfattande: från planering och övning till hantering av verkliga samhällsstörningar. En central del är att kombinera studier av praktik med utveckling och utvärdering av simuleringar, övningar och spel i syfte att systematiskt stärka individuell och organisatorisk förmåga.
Jag arbetar utifrån kognitionsvetenskapliga frågeställningar, men i nära samverkan med perspektiv från human factors och sociotekniska system, för att förstå hur människor skapar mening, koordinerar handling och fattar beslut under osäkerhet och tidspress.
Ett viktigt fokus är hur vi kan utveckla:
- krishantering, samverkan och ledning
- övning, simulering och utvärdering som lärandeverktyg
- beslutsfattande och gemensam lägesförståelse
- samspel mellan människor, teknik och organisation
Från övning till systemförmåga
En stor del av min forskning rör hur simuleringsbaserade övningar kan användas för att utveckla förmåga inom hälso- och sjukvård, katastrofmedicin och samhällssäkerhet. Jag studerar hur övningar kan stödja lärande på flera nivåer – individ, team, organisation och system – samt hur samverkan mellan olika aktörer kan tränas och utvärderas.
Från individ till system
Resultat i krishantering avgörs inte enbart av enskilda beslut, utan av hur människor, teknik och organisationer samverkar. Därför studerar jag krishantering och beredskap som sociotekniska system – från individers meningsskapande till strategisk ledning och internationella partnerskap. Ett särskilt intresse är internationellt kapacitetsbyggande, bland annat genom Train the Trainer modeller och långsiktigt organisatoriskt lärande.
