När olyckor och allvarliga händelser inträffar genomförs ofta spontana hjälpinsatser av personer med mycket varierande erfarenhet och kunskap. Dessa insatser sker under tidspress, osäkerhet och stark emotionell belastning, vilket påverkar både samarbete och kvaliteten i den hjälp som ges. Samtidigt är det i regel människor i den omedelbara närheten som har möjlighet att agera innan professionella resurser anländer. Genom att bättre förstå hur människor skapar gemensam förståelse, kommunicerar och samarbetar i dessa situationer finns potential att utveckla utbildningsmaterial som stärker både samarbete och effektivitet i den omedelbara hjälpen.
Min forskning utgår från studier av hur samarbete och meningsskapande faktiskt går till under tidiga hjälpinsatser samt hur stress, tidspress och oklar ansvarsfördelning påverkar handlande. Genom att använda dessa insikter kan utbildningar och stöd utvecklas som bättre förbereder allmänheten för att ge rätt hjälp och samverka effektivt. I förlängningen kan detta bidra till att den omedelbara första hjälpen fungerar som en resurs som stärker samhällets motståndskraft och underlättar den professionella responsen vid olyckor och allvarliga händelser.
Min forskning utgår från studier av hur samarbete och meningsskapande faktiskt går till under tidiga hjälpinsatser samt hur stress, tidspress och oklar ansvarsfördelning påverkar handlande. Genom att använda dessa insikter kan utbildningar och stöd utvecklas som bättre förbereder allmänheten för att ge rätt hjälp och samverka effektivt. I förlängningen kan detta bidra till att den omedelbara första hjälpen fungerar som en resurs som stärker samhällets motståndskraft och underlättar den professionella responsen vid olyckor och allvarliga händelser.
