Förhandlingarna om EU:s nya återvändandeförordning befinner sig i slutskedet. Förslag som människorättsförsvarare varnat för har fått klartecken av såväl ministerrådet som Europaparlamentet. Om förslagen antas kan asylsökande tas i förvar under längre tidsperioder, och placeras på så kallade återvändandehubbar utanför EU.
Internationellt kritiserad asylhantering
I Australien har liknande politik förts under tre decennier. Asylsökande som anlänt oinbjudna med båtar har tagits i förvar på avlägsna öar. Där har de hållits fängslade, i vissa fall uppemot tio år, trots att asylskälen godkänts i många fall. De flesta beviljades flyktingskydd enligt internationella konventioner, medan de ännu var frihetsberövade. Vissa överlevde inte, vilket framgår av rapporter från Australiens regering såväl som internationell medierapportering, bland annat i BBC.
– En ung 24-årig man hade sepsis i foten som inte behandlades. När han evakuerades till Australien, eftersom det inte finns något ordentligt sjukhus på Manus Island, fick han en kraftig hjärtattack och dog. Det rör sig alltså om ett dödsfall som hade kunnat undvikas. En annan man misshandlades till döds av fängelsevakter. Ett antal personer begick självmord, säger Claudia Tazreiter.
Konsekvenserna är väl beforskade, har uppmärksammats internationellt och fått omfattande kritik från bland annat FN. Nyligen klargjorde FN:s kommitté mot tortyr, i ett fall som rör en överlevande från Manus Island, att ett land som förlägger asylprövning utanför sina gränser likväl bär ansvar för förhållandena på den platsen. Claudia Tazreiter anser att det är skamligt att EU är på väg i den riktningen.
Anna Nilsen
Claudia Tazreiter betonar att migration behöver ses som en naturlig del av en bredare social förändring som rör alla, inte bara flyktingar utan även urfolk, andra minoriteter och majoritetsbefolkningen. Men istället ser hon hur migrations- och minoritetsfrågor aktivt avskärmas från andra samhällsfrågor i politik och offentliga debatter såväl som forskning i vissa fall.
– När man ser på migration som något separat från andra aspekter av social förändring skapar det en falsk bild av att invandrare är ett problem i samhället, att de är ett problem som måste lösas. Då behöver man inte erkänna de breda övergripande frågorna som rör hur vi lever.
Samma västländer som historiskt sett sig som centrum för mänskliga rättigheter, öppna demokratiska samhällen och förmodat liberala värderingar har – med den muslimska terroristen som fiendebild – intalat sina befolkningar att lagarna behövs som skydd mot utomstående.
– Dessa politiska åtgärder påverkar migrantbefolkningen, ja, men de påverkar också den sociala sammanhållningen och de demokratiska värdena i länder som Australien, Sverige och hela Europeiska unionen. Nu ser vi hur den utvecklingen accelererar, vilket resulterar i politik och lagar som naturligtvis formar sociala attityder.
Migration, kolonialt arv och demokratiska värden
Claudia Tazreiter har noterat att det koloniala förhållandet till samerna sällan integreras i den allmänna bilden av Sverige, medan det bosättarkoloniala arvet i hög utsträckning befinner sig i den australiska allmänhetens och politikens blickfång. Hon menar att det finns en större medvetenhet om hur både urfolk och flyktingar underordnats i Australien – eller ’minoritiserats’ som det också kallas i forskningen. Det skapar också en förståelse för att problemen inte plötsligt löses, utan förs vidare mellan generationerna.
I ett nytt forskningsprojekt som Claudia Tazreiter leder, utmanas Sveriges självbild av ett land utan kolonial problematik.
– Det handlar inte så mycket om att diagnostisera vad som gick fel i det förflutna, även om det är bakgrunden, utan om att samarbeta med dessa olika grupper som är minoritiserade. De tenderar inte att vara särskilt framträdande och hörda i det svenska samhället. Vi kan se liknande saker kartläggas över hela Europa.
Förändring kräver enligt Claudia Tazreiter bredare samtal, där historiska fakta som driver konflikter erkänns.
– Vi européer är inblandade i de konflikter som fördriver människor och skapar flyktingar. Och när de sedan kommer till oss för att söka skydd inom ramen för den människorättsarkitektur som inrättades efter andra världskriget, vill vi inte ha dem och vi vill skicka dem till någon avlägsen tredje stat som vi betalar för att internera dem. Det är en Kafkaliknande situation.
En sanning som borde lyftas fram är enligt Tazreiter att den absoluta majoriteten av världens flyktingar inte befinner sig i Europa, utan i läger i Afrika, Asien och Latinamerika.
– Det som allmänheten får höra från politiska ledare runt om i Europa är ofta lögner. Förhoppningsvis inser allmänheten detta och reser sig, vilket de också har gjort i Australien. ”Inte i mitt namn”. Denna slogan används också i samband med Gaza, inte i mitt namn, att ni skickar militär utrustning till Israel för att döda barn. Inte i mitt namn att ni skickar flyktingar till ett avlägset land där de kommer att dö i förvar.
