žŁÀûŒ§

23 april 2026

Berättare med passion för folkbildning. Föreståndare för en av LiU:s starkaste forskningsmiljöer. Och läkare. Markus Heilig forskar om hjärnans biologi vid beroende, och har alltid hela människan för ögonen.

En man i svart polotröja. Fotograf: Jenny WIdén
"Om mina dagar tog slut nu och Sankte Per skulle fråga 'Vad har du att säga till ditt försvar?' så är det inte artiklarna i bra tidskrifter jag skulle dra fram."

De senaste Ären har Markus Heilig, professor i psykiatri, Àgnat mycket kraft Ät att förstÄ hur vÄra liv formas av berÀttelserna som vi skapar för att förstÄ dem.

– HĂ€lften av mina patienter har livsberĂ€ttelser dĂ€r man, Ă€ven om man Ă€r rĂ€tt hĂ€rdad, gĂ„r hem efter jobbet och Ă€r tagen av det de berĂ€ttar.

Uppfattningen har lÀnge varit att en svÄr uppvÀxt med traumatiska upplevelser i sig kan orsaka beroendesjukdom senare i livet. Men den bilden utmanas av nyare forskning som visar att genetik har en stor roll. Flera samband kan förklaras av att förÀldrar, som i vissa fall gett sina barn en stressfylld, traumatisk uppvÀxtmiljö, ocksÄ fört sina gener vidare till barnen. Gener som kan göra dem mer sÄrbara för exempelvis beroende. Markus Heilig har blivit nÀrmast besatt av hur vanligt det Àr med feltolkningar av samband.

– Jag tror att det Ă€r vĂ€ldigt fundamentalt och inbyggt i vĂ„ra hjĂ€rnor att dra slutsatsen att nĂ€r saker ofta förekommer tillsammans, som barndomstrauma och problem senare i livet, sĂ„ mĂ„ste det betyda att det ena orsakar det andra. Ibland stĂ€mmer det, men vĂ€ldigt ofta Ă€r det inte sĂ„.

För flertalet beroenden stÄr genetiken för runt 50 procent av risken. Markus Heilig poÀngterar att Àven om gener spelar en stor roll betyder inte det att ens öde Àr förutbestÀmt. Han lÄnar en beskrivning frÄn en doktorand, som liknar den genetiska sÄrbarheten vid tyngdkraften. Om drogen ligger pÄ marken Àr det lÀtt att resa sig och gÄ dÀrifrÄn för en person som befinner sig pÄ mÄnen dÀr gravitationen Àr lÄg. Men det Àr nÀstan omöjligt för en person pÄ en planet med vÀldigt hög tyngdkraft som drar kroppen ner mot drogen. Den som har en genetisk sÄrbarhet för beroende fÄr kÀmpa mycket hÄrdare för att stÄ emot.

En man som sitter framför en datorskÀrm. Jenny WIdén
Markus Heilig arbetade elva Är vid National Institutes of Health i USA.

Det har gÄtt drygt tio Är sedan Markus Heilig flyttade tillbaka hem med sin familj efter elva Är i USA. I Linköping hade han fÄtt möjlighet att starta Centrum för social och affektiv neurovetenskap, CSAN.

– Jag Ă€r lĂ€kare och min dröm var att bygga upp en god universitetsklinik dĂ€r de kliniska utmaningarna kan inspirera till forskningsprojekt och dĂ€r forskningen kan ha positiva effekter för patienterna.

CSAN har vuxit sedan dess. Vid sin sida har Markus Heilig nu flera professorer som driver sina egna forskningsinriktningar inom neurovetenskap, bĂ„de klinisk forskning och grundforskning. FrĂ„n runt 30 personer dĂ„, Ă€r de i dag mer Ă€n 100. Nyligen utsĂ„gs CSAN till ett av universitetets excellenscenter – ett kvitto pĂ„ att verksamheten blivit en av LiU:s starkaste forskningsmiljöer.

Forskningen bÀr frukt

NĂ€r han berĂ€ttar om olika spĂ„r inom beroendeforskningen delar han in dem i ”lĂ„ngskott” och ”lĂ„gt hĂ€ngande frukter”. Och den som verkar nĂ€rmast att bĂ€ra frukt handlar inte om lĂ€kemedel. Ända sedan Markus Heilig kom till Linköping har hans grupp och en annan forskargrupp samarbetat om att undersöka om stimulering av sĂ€rskilda omrĂ„den i hjĂ€rnan med magnetfĂ€lt kan hjĂ€lpa mot alkoholberoende, sĂ„ kallad transkraniell magnetstimulering. Metoden anvĂ€nds i vĂ„rden mot depression.

De valde att titta pÄ tvÄ olika omrÄden i hjÀrnan i var sin studie. Markus Heilig konstaterar roat att hans forskargrupp frÄn början satsade pÄ fel hÀst. Det visade sig nÀmligen att magnetstimuleringen minskade alkoholbruk och sug hos alkoholberoende patienter nÀr den riktades mot hjÀrnans framlober, dÀr han inte hade förvÀntat sig nÄgon effekt. Nu har forskarna tillsammans med ett teknikföretag startat en klinisk studie pÄ 200 personer och hoppas att metoden ska nÄ hela vÀgen fram till godkÀnd behandling.

– SĂ„ just nu ser det ut som att jag, ironiskt nog, fĂ„r nöja mig med att en icke farmakologisk behandling Ă€r den mest lovande produkten av vĂ„r forskning.

Demonstration av en undersökning av hjÀrnan. Jenny Widén
Forskarna undersöker en helt ny metod som kan pÄverka djupt belÀgna strukturer i hjÀrnan som transkraniell magnetstimulering inte nÄr. Den nya metoden heter temporal interferens. Om metoden visar sig fungera, hoppas forskarna att den i framtiden kan hjÀlpa vid tillstÄnd som alkoholberoende, posttraumatiskt stressyndrom och andra Ängestsjukdomar.

Han trycker pÄ att som forskare och inom vÄrden fÄr man inte klÀnga sig fast vid en idé. Man mÄste vara öppen för att, och till och med vilja, bli motbevisad. Under sin karriÀr har han flera gÄnger omvÀrderat sin uppfattning nÀr det kommit nya tillförlitliga data.

I andra frÄgor har hans hÄllning stÄtt emot tidens tand.

– Om mina dagar tog slut nu och Sankt Per skulle frĂ„ga ’Vad har du att sĂ€ga till ditt försvar?’ sĂ„ Ă€r det inte artiklarna i bra tidskrifter jag skulle dra fram.

Han skulle i stĂ€llet berĂ€tta om hur han som ung lĂ€kare, tvĂ„ Ă„r efter att han blivit specialist i psykiatri, blev klinikchef för en stor beroendeklinik. Heroin flödade in i Sverige och han behövde ta stĂ€llning till hur de som fastnat i heroinberoende skulle behandlas. Innan han tilltrĂ€dde jobbet stĂ€ngde han in sig och lĂ€ste pĂ„ ordentligt om vad forskningen sa. Hans slutsats blev att den svenska, dĂ„varande hĂ„llningen gick pĂ„ tvĂ€rs mot vad forskningen visade. Han började föresprĂ„ka att det vore bĂ€ttre att behandla fler heroinberoende patienter med lĂ€kemedlen metadon eller buprenorfin, som verkar pĂ„ liknande sĂ€tt som heroin men mycket lĂ„ngsammare och utan att ge en ”kick”.

Hans Ă„sikter mötte starkt motstĂ„nd. Det stimulerade den lilla forskargruppen till att göra kliniska studier som nu citeras av forskare i hela vĂ€rlden. ÄndĂ„ tog det över ett decennium innan vĂ€ndningen kom. Nya riktlinjer gjorde det möjligt för mĂ„nga fler patienter att fĂ„ behandling. Dödligheten i heroinberoende hade varit stadigt pĂ„ vĂ€g upp, men svĂ€ngde efter Ă„r 2015. Trenden pekar nu nerĂ„t.

– Det var rĂ€tt vĂ€g och har rĂ€ddat vĂ€ldigt mĂ„nga mĂ€nniskoliv.

Han nÀmner att det kan kÀnnas paradoxalt att gÄ till forskningslabbet och drömma om att ta fram nya, fantastiska lÀkemedel grundade i vetenskap.

– Vi kan ju börja med att pĂ„ ett effektivt sĂ€tt anvĂ€nda de behandlingar vi redan har. Samtidigt Ă€r det sĂ„ att nĂ€r vi fĂ„r fram nĂ„got riktigt bra, dĂ„ har det sĂ„ hĂ€r stor potential att göra skillnad i mĂ€nniskors liv. Det tycker jag motiverar att vi fortsĂ€tter att anstrĂ€nga oss att göra nya upptĂ€ckter.

Artikeln har ocksÄ publicerats i LiU magasin nr 1/2026.

En man med sladdar pÄ huvudet som arbetar med en dator. Jenny Widén

Markus Heilig om...

En man sitter i rullstol och fĂ„r hjĂ€lp av en kvinna. Fotograf: Jenny Widén

... varför en del blir beroende

"Jag fĂ„r ofta frĂ„gan om vad som Ă€r den största orsaken till att en del utvecklar beroende. Vi mĂ„ste förstĂ„ att det Ă€r oerhört komplext. Det Ă€r inte en enskild sak. I stĂ€llet för att frĂ„ga â€Ă€r det A eller B?” bör vi frĂ„ga ”hur mycket bidrar A respektive B med?”. Men det Ă€r till slut sĂ„ att om man tittar pĂ„ beroendesjukdomar sĂ„ Ă€r genetik den största enskilda riskfaktorn. För flertalet substanser bidrar genetiken med runt 50 procent av risken. "

En man stĂ„r framför en projektorskĂ€rm. Fotograf: Jenny WIdén
Motgångar varvas med framsteg inom  forskningen.

... bakslag i forskningen

"Om man stĂ€ller stora, viktiga frĂ„gor till moder Natur och man gör det pĂ„ ett stringent sĂ€tt, blir svaret vĂ€ldigt ofta ett ”nej, sĂ„ Ă€r det inte”. Jag försöker förmedla till doktorander och unga forskarkollegor att om de negativa svaren har kommit fram med en tillrĂ€ckligt bra metodik för att de ska kĂ€nnas trovĂ€rdiga, dĂ„ Ă€r det ocksĂ„ ett framsteg och ny kunskap. Men det Ă€r klart, sen gĂ„r Ă€ven jag hem och Ă€r lika besviken som de."

En man som klipper sig med en hĂ„rtork pĂ„ huvudet. Fotograf: Jenny WIdén
"Hjärnan är det mest komplexa organ man kan ge sig på att studera."

... symbios mellan klinik och forskning

"Psykiatri har vanligtvis inte speciellt hög status bland de duktiga medicinarna. Men om vi som forskar vid CSAN trÀffar lÀkarstudenter under deras utbildning och pratar om hur psykiatriÀmnet har de största patientbehoven som inte tillgodoses i dag, de mest utmanande forskningsfrÄgorna och att hjÀrnan Àr det mest komplexa organ man kan ge sig pÄ att studera, dÄ blir det de bÀsta som söker sig hit och vill jobba. Jag önskar bara att sjukvÄrden var bÀttre pÄ att förvalta den tillgÄngen."

Tidigare nyheter om forskningen

CSAN - ett excellenscentrum vid LiU

Senaste nytt från LiU

En pojke leker med en hund pÄ golvet.

Lek ger starkare relation med hunden

Att leka lite extra med sin hund förbättrar det känslomässiga bandet mellan ägare och hund visar en ny studie från LiU. Däremot gav inte träning samma resultat. Studien är relevant för alla hundägare, både de med unga och vuxna hundar.

En nÀrbild pÄ en kvinna som bÀr en kofta.

Plikt och tacksamhet bakom studieflit

En känsla av tacksamhet mot föräldrarna för deras uppoffringar och en önskan om att lyckas och ge något tillbaka. Det är starka drivkrafter vid studier för högpresterande ungdomar med migrationsbakgrund, visar en studie från LiU.

En man med glasögon talar till en grupp mÀnniskor.

En nationell kraftsamling för AI behövs NU

I en debattartikel i Dagens Industri lyfter LiU, tillsammans med KTH och Chalmers, behovet av en samordning och kraftsamling för att ta en ledande roll inom utvecklingen av AI.