Allt oftare publiceras vittnesmål om att den akademiska friheten hotas runt om i världen. Att vara forskare i till exempel USA, Turkiet eller Ungern har blivit svårare med minskad finansiering och stöd men också trakasserier och påhopp. I andra mer auktoritära länder, som Afghanistan, Sudan och Iran, är situationen ännu allvarligare. Att forska inom områden som misshagar regimen kan leda till hot mot det egna och anhörigas liv. För många framstår att fly som den enda möjligheten.
Den internationella organisationen Scholars at Risk (SAR) arbetar sedan flera år med att skydda forskare som inte längre kan bedriva sin forskning utan att utsättas för risker. Linköpings universitet är sedan fem år tillbaka en aktiv medlem i SAR och har tagit emot flera forskare på flykt. Det är ett åtagande som inte alltid är lätt och som kräver insatser som är anpassade för varje individ. Regelverk och lagar samspelar inte alltid med viljan att hjälpa den riskutsatta forskaren.
Men som en av de forskare som tagits emot av LiU svarade angående hur LiU kan förbättra sitt mottagande av SAR-forskare: ”Det är ingenting mot vad jag har upplevt i mitt hemland”.
Eftersom flera forskare inom Scholars at Risk fortsatt kan vara utsatta för risk eller övervakning, har vi valt att anonymisera både forskare och mentorer i denna text.
Globalt ansvar i praktiken
Att ta emot en forskande flykting är inte bara ett ekonomiskt åtagande för universitetet. Det är också en mängd tillkommande arbetsuppgifter som går från att fixa praktiska saker som boende med möbler och mat i kylskåpet, till alla de handlingar som svenska myndigheter kräver. Till detta ska det skapas plats i ett forskarlag så att arbetet kan fortsätta. Att vara mentor för forskaren kan innebära flera timmars insatser per vecka men beskrivs ändå, av en av de som haft rollen på LiU, som ömsesidigt berikande. Forskarna som kommer till Sverige bidrar med sina erfarenheter och kunskaper, vilket gör att även svenska kollegor lär sig och får en bättre förståelse för det egna systemet. Samtidigt framhålls hur starkt förföljelse påverkar individen. Personer som tidigare varit produktiva tvingas plötsligt lämna sitt hemland och får inte fortsätta sitt arbete, något som kan rubba självuppfattningen. Behovet av hjälp och stöd kan vara stort.
– Vi har tagit emot tre på LiU, varför inte 30? Med de väldigt stora resurser som vi har om man jämför med andra platser i världen skulle vi kunna göra betydligt mycket mer. När forskarna rotar sig här tillför de betydande kompetens. Detta ansvar är också en del av universitetets internationalisering, säger en av LiU:s mentorer.
Stöd bortom forskningen
Att komma igång med forskningen igen är naturligtvis viktigt. Men mitt i oron över anhöriga som lever kvar fortsatt förföljda i hemlandet och allt det nya som man upplever på jobbet ska också vardagen fungera – för forskaren och den medföljande familjen.
Karin Gibson är koordinator för SAR vid LiU och den som hjälper till med det praktiska. Det innebär bland annat att hjälpa till med administrativ hjälp under resan till Sverige, möta upp forskaren (ibland med familj) när hen anländer, hitta boende och skriva kontrakt, ansöka om uppehållstillstånd, skaffa internet och telefonabonnemang, ordna med skolgång för medföljande familjemedlemmar, ja, även skaffa möbler och husgeråd. Det är handgriplig hjälp med all vad livet i Sverige innebär, men också ett stöd när krångliga regler och bestämmelser skapar oro. Ett exempel är LAS-regeln som skyddar anställda från att hamna i en lång period av visstidsanställning, men som för en forskare på flykt innebär att hen kanske måste söka sig till nya lärosäten efter hand inom ett år – en mycket kort period i detta perspektiv. Trots ett gott syfte blir lagen kontraproduktiv i detta sammanhang.
- Det är många svårigheter som måste hanteras, samtidigt som forskaren behöver utrymme att bearbeta trauman. Min lärdom, efter att ha jobbat med mottagandet under några år, är att det viktigaste inte alltid är vad man gör, eller att man gör det perfekt, utan att man gör något, säger Karin Gibson.
LiU:s väg framåt
Så vad händer nu? Kommer LiU att ta emot ännu fler forskare på flykt genom SAR? Arbetet med att värna den akademiska friheten och hjälpa kollegor som trakasseras, har starkt stöd i universitetsledningen. Om matchningen i forskningsområde, forskarlag och mentor blir rätt så kommer LiU att ta emot fler forskare på flykt.
- När murar byggs mot vetenskapliga discipliner och mellan länder, och enskilda forskare inte bara hindras att utföra sitt jobb utan också hotas till livet, måste LiU stå som en bastion för demokrati, öppenhet, inkludering och humanism, och verka därefter både internt och externt. Därför fortsätter vi stödja SAR:s viktiga arbete, säger rektor Jan-Ingvar Jönsson.
Charlotte Perhammar
