Det står två brädor lutade mot väggen på Gerhard Anderssons kontor vid avdelningen för psykologi på Linköpings universitet.
–Mitt löfte förra året var att åka rullbräda och det har jag gjort, så det kommer att bli nästa nyårslöfte också: att fortsätta åka minst en gång i veckan, ibland två eller tre, ler han.
Fyra metoder testas
Men det finns ju nyårslöften som är svårare att hålla. Som att sluta röka till exempel eller låta bli att äta en massa onyttiga saker. I en tidigare studie vid Linköpings universitet med 1000 deltagare visade det sig att ungefär hälften som lovat att sluta med något lyckades hålla fast vid det efter ett år.
När det gäller nyårslöften om att börja göra något – att träna till exempel – var resultatet lite bättre. Runt 60 procent klarade det.
Men vad gör egentligen att man klarar att hålla det man lovar? Finns det sätt att stärka vår vacklande beslutsamhet? Det ska Gerhard Andersson nu undersöka tillsammans med kollegor på Stockholms och Uppsalas universitet. I en ny studie hoppas man få ihop 2000 deltagare, där fyra grupper ska få pröva varsin metod.
Nyårslöften skulle kunna ha lika stor betydelse som att gå ett behandlingsprogram.
Några kommer att få hjälp att bryta ner sitt löfte i delmål, andra kommer att få värdera löftet utifrån hur genomförbart det är och en tredje grupp får ta stöd av en kompis eller närstående. Slutligen finns en kontrollgrupp som bara rätt och slätt avger sitt löfte och inget mer.
Det är långt ifrån självklart vad kommer att funka. Medan en person kan bli peppad av att få komma ut och springa med kompisen kanske en annan bara tycker det är jobbigt att kompisen är så sportig.
Livsomvälvande beslut
Den här studien är visserligen mer lättsam än många andra han gjort, men Gerhard Andersson tycker ändå frågan är intressant. Nyårslöften kan ju vara mer avgränsade, som att sluta äta godis, men de kan också vara livsomvälvande. De är dessutom knutna till en specifik tidpunkt som många upplever passar för en nystart.
–Nyårslöften skulle kunna ha lika stor betydelse som att gå ett behandlingsprogram eller liknande. Det gör att det inte bara är på kul, säger han.
Själv är han nöjd med att ha klarat sitt eget löfte, eftersom skateboardåkandet hjälper honom med återhämtningen.
–Då kan jag inte tänka på om jag får forskningsanslag eller om en vetenskaplig artikel kanske refuseras eller på det är en massa tentor som ska rättas. Det försvinner ju bort, för om du inte fokuserar på här och nu, då kan du bryta ett ben.
Mer om studien