Annika Staaf är professor i Socialt arbete med inriktning mot välfärdsrätt. Forskningsintresset väcktes redan i gymnasiet, när hon skrev en uppsats om missbruk och beroende.
– I min forskning granskar jag hur rättssäkerheten fungerar när en medborgare söker olika former av stöd, samt hur den internationella rätten och folkrätten fungerar på individnivå.
När Annika sökte till universitet på 90-talet valde hon juridik av en slump – psykologprogrammet hade nämligen inte öppet för antagning just då. Juridiken fångade snabbt hennes intresse, särskilt det som rör den offentliga delen av rättssystemet.
Både före, under och efter sina universitetsstudier har hon arbetat på Statens institutionsstyrelse (SiS) där personer med allvarligt missbruk/beroende vårdas enligt lagen om vård av missbrukare (LVM-hem), något som har format hennes forskningsintresse.
När lagens begrepp krockar med människors vardag
– Mitt fokus ligger på rättssäkerheten. LSS innehåller tydliga rättigheter, men hur anpassas begreppen till verkligheten och den enskilda medborgaren? Jag undersöker om det finns något i lagen som hindrar rättsliga och/eller praktiska utmaningar som begränsar handläggare i deras arbete.
Annika har även genomfört studier i domstolsmiljöer, där har hon undersökt om alla verkligen behandlas lika inför lagen – eller om faktorer som kön, etnicitet eller ålder påverkar rättssäkerheten och hur rättssäkerheten påverkas när tolk används.
– Vi lät en annan tolk lyssna på inspelningar från rättssalen och göra sin tolkning av det som sas. Översättningarna skilde sig mycket åt, jag anser att det i vissa fall rör sig om allvarliga brister i rättssäkerhet och rätten till domstolsprövning.
Ett helhetsperspektiv med individen i fokus
Annika har tidigare varit aktiv i arbetet med stiftandet av den nya socialtjänstlagen, bland annat när det handlar om vetenskap kontra beprövad erfarenhet.
– Jag anser att vetenskapen bör vara ett ”skall-krav”, men inom socialt arbete är detta svårt att upprätthålla eftersom många metoder inte har utvärderats och följts upp systematiskt. Det blir i dessa fall en mindre rättssäker hantering av enskilda. Exempelvis händer det att det upphandlas en tjänst som ska ”passa alla”, oavsett problematik. Andra gånger väljer man den aktör som har lägst pris – utan att ta hänsyn till om det är helt rätt tjänst eller plats
Hon tycker om att gräva i hur de sociala rättigheterna distribueras för att den enskilde ska få det som den har rätt till. Hon vill lyfta fram hur regler implementeras och hur de används de i enskilda fallen.
– Jag vill att det ska bli bra i slutändan för individen och att handläggaren använder de handlingsutrymmen som är möjliga. Inte bara läser lagen rakt av. Det handlar ju om elementära saker för en människa, som trots till exempel en problematik av missbruk eller beroende har rätt till social försörjning, vård, behandling och bostad.
Resan från lagboken till individen via handläggaren
Annika forskar om hur lagar tolkas i praktiken – vilka hinder och möjligheter som finns och hur vetenskap kan bidra till att lagarna verkligen fungerar som det var tänkt från början.
– Det är spännande att se om det uppstår negativa konsekvenser eller biverkningar när en lag är fastställd och tas i bruk. Om det inte blir som det var tänkt, enligt de som har utrett och stiftat lagen, då gäller det att hitta vad som felar och se vad som kan ändras.
Annika menar att socialtjänsten behöver känna hur de har rätt att arbeta utifrån de intentioner som anges i lagstiftningen, exempelvis utifrån en helhetssyn på individen, dennes behov och förutsättningar. De ska kunna och våga se längre än det enskilda beslutet.
– De behöver ha individen i fokus och tänka långsiktigt. Ett beslut som är rätt enligt lagen kan få stora mänskliga och ekonomiska konsekvenser i framtiden, särskilt om de missar helheten eller inte tänker ett steg längre.
För att det ska vara möjligt krävs både tid och resurser. I dag styrs socialtjänsten ofta av snäva riktlinjer och en stram budget, vilket kan leda till att likvärdigheten i behandlingen av dem som söker hjälp går förlorad.
– Rättssäkerhet handlar ofta om likhetsprincipen – att alla ska behandlas lika för att undvika godtycke. Men vi är också unika som människor, och det måste handläggare ta hänsyn till. När lagen tillämpas alltför formellt riskerar besluten ibland att göra mer skada än nytta.
