I Tidöregeringens första regleringsbrev från december 2022 fick Migrationsverket nya uppdrag. Fler av- och utvisningsbeslut skulle verkställas och återkallanden av uppehållstillstånd prioriteras. Vilket också sker. Allt fler människor kallas till Migrationsverket för intervjuer som kan leda till att deras uppehållstillstånd återkallas. Allt fler sätts i förvar för att säkerställa att beslut verkställs detta framgår av Migrationsverkets årsredovisning från 2024.
– Den psykologiska effekten av att man börjar föra diskussionen om invandring och integrering i de termerna är en rädsla som sprider sig hos alla som inte har permanent uppehållstillstånd, säger Stefan Jonsson, professor i etnicitet vid REMESO.
– Även de som har permanent uppehållstillstånd är villkorade på ett oförutsägbart sätt, som inte är definierat. Det skapar en Kafkalik känsla av att man kan dömas för något som man inte ens förstår är ett fel, eller förlora sitt tillstånd att vistas i landet av anledningar man inte förstår. Därmed blir man också rädd för att möta myndighetsutövare och personal i offentlig sektor. Man vet inte vad det kan leda till. Det är ju en allvarlig effekt, framhåller han.
Genomslag med konsekvenser
2023 återkallades mer än dubbelt så många uppehållstillstånd som 2022, 8 059 mot tidigare 3 116. Andelen beslut som innebar återkallelser fortsatte att öka 2024, från 64 till 70 procent, även om det totala antalet beslut om återkallelser minskade med något hundratal. Att politiken får avsett genomslag förvärrar en redan allvarlig situation för många kommuner runt om i Sverige. Det konstaterar Ellen Rahm, doktorand vid REMESO.
– Tittar man på alla befolkningsprognoser så är kompetensförsörjning ett enormt stort problem. Möjligen upplever inte Stockholm, Malmö, Göteborg samma problematik, men min bild är att majoriteten av kommunerna i Sverige har problem med kompetensförsörjningen. Och sanningen är att väldigt många har använt sig av invandring, på gott och ont, för att täppa till de här hålen, säger hon.
Såväl i forskning som rikspolitik ser Ellen Rahm en tendens att betrakta avfolkning, kompetensförsörjning och skatteintäkter som marginella fenomen. Men för kommunerna – som drabbas särskilt av kontinuerliga åtstramningar och drastiskt minskad invandring – är frågorna avgörande och akuta. I Västerbotten erbjuder flera kommuner gratis boende för att få tag på vårdpersonal.
Någon systematisk kartläggning av hur kommunerna arbetar med integration och hur de förhåller sig till den statliga migrationspolitiken finns inte sedan tidigare. Det vill Ellen Rahm råda bot på med sitt avhandlingsarbete. Just nu genomför hon en enkätundersökning om kommunernas inställning till de senaste årens migrationspolitiska reformer och förslag. Hon frågar också hur dessa påverkar flyktingmottagande och integration lokalt.
– Det finns ju ändå 290 kommuner, så variationen är stor.
Pragmatism och självstyre
Tidigare forskning som Ellen Rahm tagit del av visar otvetydigt hur viktigt det är att integrationen inte blir enkelriktad.
Föreställningen att välvilliga människor i storstäderna ser positivt på migration för att de ”aldrig behöver uppleva trycket av invandring” medan konkurrens om jobben skulle vara det stora problemet på landsbygden finner hon inget stöd för.
– För kommunerna har invandrare ofta varit de som kan och vill jobba. Den politisering av migrations- och integrationsfrågor som roten till allt ont i det svenska samhället känns helt enkelt inte igen i de flesta kommuner – tvärtom. Det är just gruppen utrikesfödda vars sysselsättning ökar kontinuerligt. Mycket på grund av individernas och kommunernas engagemang, men också för att det finns ett så stort behov av arbetskraft.
Tidigare forskning tyder också på att det finns betydande skillnader mellan statliga och kommunala perspektiv, något som skapar frustration i det kommunala självstyret:
– När det kommer till migration och integration så har styrningshierarkierna blivit striktare. Det finns fortfarande utrymme för lokal autonomi, absolut, men mycket av detta har undergrävts genom olika reformer genom åren.
Skapar exklusivt samhälle
Med argument om förbättrad integration och minskad kriminalitet fortsätter regeringen att reformera Sverige. Tröskeln för medborgarskap går från relativt låg till väldigt hög, konstaterar Stefan Jonsson.
– De skäl och förevändningar som anges i retoriken och i debatten är cyniska för de är falska. Tyvärr är det ju så i samhällsutvecklingen nu, att politiken inte längre är kunskapsgrundad. Kunskap produceras men den viftas bort, säger han.
Enligt Stefan Jonsson finns väldigt mycket forskning som visar att ju högre barriärer för medborgarskap, desto fler blir de som lever i samhällets marginaler.
– Effekten blir inte integration. Det blir segregation, en aktiv produktion av ett parallellsamhälle där folk tvingas leva irreguljärt och illegalt. Det egendomliga är att de som har makten någonstans vet om detta. De vill att medborgarskapet ska vara svårt att nå. De anser att konsekvenserna är ett pris vi bör kunna betala på andras bekostnad för att få ett mer homogent samhälle. Det handlar om att skapa ett exklusivt samhälle. Det handlar om rasism. Det är Sverigedemokraternas politik man genomför.
