Janet Johansson har i sin forskning följt människor inom ett scenkonstföretag, ett forskningsprojekt som påbörjades 2018 och där hon har tittat på etik, mångfald och jämställdhet i organisationen. I hennes tredje artikel inom projektet har fokus legat på de som är minoritet.
– Det kan handla om personer med olika kulturell bakgrund, hudfärg, eller fysiska konditioner som att de till exempel är döva, säger Janet Johansson.
Många arbetsplatser i Sverige satsar på jämställdhet och mångfald, men Janets artikel visar att en ökad representation för att främja mångfald inte alltid får önskad effekt. I hennes studie framkom det att en ökad representation av minoritetsartister ibland snarare upprätthöll stereotyper eller homogena framställningar av "annorlunda". En del medarbetare kände att de endast fick en viss typ av roller och upplevde att deras individuella erfarenheter förbisågs.
– De upplever att de blir representanter för mångfald – en etnicitet, kön, ras eller hudfärg när organisationen strävar efter mångfald och inkludering. Men det ökande trycket på att vara representationen för mångfald uppväger känslan av att verkligen vara inkluderad eller omfamnad av sin kompetens, säger Janet Johansson.
Ledningsgrupper om inkluderingsarbete
I den här studien har även medlemmar i ledningsgruppen blivit intervjuade och Janet Johansson menar att det finns en kontrast mellan deras önskan och insatser i inkluderingsarbetet och andra medarbetares upplevelser. Hon tar upp ett exempel där en avdelningschef hade svårt att tillsätta roller inför en show och ta hänsyn till både kompetens och mångfald. Det skapar även oro hos scenkonstnärerna som inte vet om de är med i en uppsättning för sin kompetens eller för att representera mångfald.
– Medarbetare kan lätt känna att de hamnar utanför, inte blir accepterade och känner sig sårade. Vi försöker inkludera folk för att representera mångfald, men vi kan inte stanna där. Vi måste förstå deras upplevelse, vad de går igenom i inkluderingsprocessen och hur de mår, men också vad organisationen ska fortsätta jobba med, säger Janet Johansson.
Janet Johansson, som är organisationsvetare, berättar att det här inte är unikt för scenkonstföretag utan att det händer i alla typer av organisationer. Hon intresserar sig för allt som sker i en organisation, hur organisationer påverkar samhället och hur samhället påverkar organisationer och nämner metoo-rörelsen som ett exempel.
Förståelse och empati
– Det handlar inte om politisk korrekthet när vi pratar om jämställdhet, mångfald och inkludering. Snarare handlar det om att få människor att förstå varandras perspektiv genom empati och omsorg. Som forskare fokuserar jag på att föra fram och analysera individers levda erfarenheter, särskilt de som ofta saknar röster att berätta sina historier. Jag vill skapa förståelse genom att lyfta fram dessa individers berättelser. Det är exakt samma sak i min roll som jämställdhetskoordinator faktiskt. Det är bara att bygga en kanal och lyfta fram hur individerna mår, säger Janet Johansson.
Som forskare och lärare känner Janet Johansson att hon kan bidra och hennes mål är att skapa empati och omsorg i bemötande så att man kan förstå individen innan vi tar större beslut. Hon avslutar med att påpeka - Det viktigaste är inte att implementera en lösning i förtid, utan att förstå orsaken till problemen i en situation och att kunna förstå andra människors upplevelse i den situationen. Detta kommer att göra att många konflikter försvinner.
Läs mer:
Johansson, Janet, Tienari, Janne, and Wickström, Alice. (2023). “The Power and Burden of Representing Diversity in a Performing Arts Organization: A Recognition-based Approach.” Gender, Work & Organization: 1– 19. .
