žŁÀûŒ§

12 december 2018

En dag i veckan är det storkok på Campus Valla. Då lagas runt 30 liter mat till flera tusen, ganska kräsna matgäster.

Fotograf: Charlotte Perhammar

Köket är litet, matgästerna många och matoset får det inte direkt att vattnas i munnen. Vid grytorna står Roger Carmesten. Det är han som fixar födan för universitetets forskningsflugor.

– Varje tisdag får de forskargrupper som använder flugor fylla i en lista med vilken mat de vill ha och hur mycket. På onsdagar lagar jag maten och på torsdagar levereras den.
I en 80 liters storköksgryta kokar vatten och Roger Carmesten häller i agar, ett förtjockningsmedel gjort på alger som köps från USA.

– Även ”vanliga” kockar använder agar som förtjockningsmedel i till exempel såser. Det klumpar sig inte som vanligt vetemjöl gör.
Socker, jäst och ett majsmjöl mäts upp och hälls i kokkärlet, allt medan Roger Carmesten vispar runt med en enorm ballongvisp. När den brunaktiga massan kokat lagom länge låter han den svalna till ungefär 80 grader och häller därefter i konserveringsmedel för att förhindra bakterie- och mögeltillväxt.

Grunden i receptet är ungefär densamma men kan göras i lite olika varianter. I en byter man sockret mot melass och majsmjöl, en annan variant är mer tunnflytande.
– Flugorna är kräsna och de klarar inte bekämpningsmedel. Därför måste alla ingredienser vara ekologiska, säger Roger Carmesten. Det gör att inköpen av råvaror kan vara lite klurigt. Det är också viktigt att alla flugor i ett experiment får samma mat för att maten inte ska vara en felkälla i forskningen.

Irriterande och ovärderlig

Roger Carmesten tillverkar flugmat till forskningsflugor. Foto Charlotte PerhammarDrosophila melanogaster är det latinska namnet på forskningsflugan, för gemene man mer känd som den irriterande bananflugan. Som plötsligt bara finns där hemma, hovrande i hundratal över fruktskålar, soppåsar eller vinglas. Men ovärderliga för forskningen, en modellorganism som började användas i forskningen redan på 1920-talet. På Linköpings universitet finns fem forskargrupper som använder flugor, bland annat i forskning om evolutionsgenetik, alzheimer och epigenetik.

Flugorna föds upp i laboratorier både på Avdelningen för Biologi och på Institutionen för klinisk och experimentell medicin (IKE). Men det finns också ”stockcenter” runt om i världen där man kan köpa flugor om det är någon särskild stam man behöver för sin forskning.

Matlagningen tar en timme. Med hjälp av dispensers häller Roger Carmesten upp maten i provrör, exakt lika mycket i varje rör.
– Man måste vara noga, inget får hamna på kanten, då sätter sig tydligen flugorna hellre där.
Maten får sedan stelna i rören som täcks med en ostduk, samma som finns runt finare ostar, inga otillbörliga insekter ska komma åt maten. Rören vänds upp och ner, läggs i påsar, försluts med datummärkta klämmor och levereras till forskargrupperna där flugor placeras i matrören, inte tvärtom.

– Sådär ja, nu är det bara det tråkiga kvar, säger Roger Carmesten och börjar diska.

Senaste nytt från LiU

En grupp mÀnniskor som stÄr framför en röd byggnad.

Living labs ska forma framtidens jordbruksteknik

Ett nytt projekt tar nu form för att stärka samverkan mellan lantbruk, forskning och teknik i Sverige: Agri Living Lab Sweden.

TvÄ kvinnor stÄr framför tvÄ datorskÀrmar.

Här formas framtidens säkerhetsexperter

Cybersäkerhetslabbet på Campus Valla är en specialdesignad miljö där studenter kan träna både etisk hackning och skydd mot angripare.

En man med skalligt huvud och svart skjorta.

Rymdpsykolog – då får inget skjutas upp

Han började läsa till civilingenjör men hoppade av. Istället blev det psykologprogrammet. Men något skavde fortfarande. Nu läser han till både psykolog och civilingenjör. Och en del av det är astronauten Marcus Wandts förtjänst.