En forskargrupp vid Linköpings universitet har undersökt hur stress kan mätas i hästars päls och man. Genom att ta hårprover har de kunnat mäta hästarnas hårkortisolnivåer. Metoden har redan visat sig effektiv på människor och hundar och i den här studien visar samma forskargrupp, under ledning av Lina Roth, att metoden funkar på hästar också.
- Genom att mäta kortisolnivån har vi kunnat studera hästarnas stressnivåer under en längre tid, säger hon.
I studien klippte forskarna prover från sidan av manken och från manen på nacken på totalt 153 hästar. Resultaten från de båda proverna indikerar att det är en bra metod eftersom hårkortisolnivåerna följdes åt. Sammantaget verkar mätningen utföras bäst genom att ta prov från manen.
- Nu behövs en standardiserad metod. Manen har mer homogena hårstrukturer mellan hästraser än vad pälsen har. Provet måste också klippas så nära huden som möjligt och hästar kan vara rädda för klipparen som behövs för hårprovet vid manken, säger Lina Roth.
Foto Anna NilsenI studien blev sju stall jämförda samt indelade i grupper, baserat på olika inhysningsformer. Travstall och ridskolor där hästarna var uppstallade i boxar på natten samt en tredje grupp, där hästarna gick på lösdrift och var fria att röra sig ute hela dygnet.
- Vi trodde kanske att vi skulle se skillnader på hårkortisolnivåerna mellan olika inhysningsformer men det gjorde vi inte.
Vad som däremot skilde sig åt var hästarnas sociala interaktioner med varandra. Under samma period som provtagningen studerade forskarna beteendet hos hästarna och resultaten pekar på att de hästar som var på lösdrift dygnet runt hade färre negativa sociala interaktioner med varandra.
- Ja, det var mindre negativa möten, som hot, sparkar och bett mot varandra, mellan hästarna i lösdrift, där de rörde sig fritt likt deras ursprungliga beteende, säger Lina Roth.
Även om forskargruppen inte hittade skillnader i hårkortisolnivåer mellan inhysningsformer så hittade de däremot skillnader mellan stallen. Det, i sin tur, visade sig också kunna ha betydelse för hästarnas sociala liv.
- I det stall som vi mätte upp lägst kortisolnivåer kunde vi också se flest positiva interaktioner, till exempel att hästarna nosar på varandra eller kliar varandra på manken.
För Lina Roth och forskargruppen öppnar resultaten för en intressant fortsättning. Om inhysningsformerna inte påverkar stressnivån för hästarna kanske människorna runt omkring gör det.
- Det vore intressant att fundera vidare över. Kan det möjligen vara så att människorna omkring hästarna spelar en roll här, liknande hur vi tidigare visat att hundar och deras ägare följs åt i långtidsstress. Det får bli nästa nöt att knäcka, säger hon.
Artikel: Mathilde Sauveroche, Josefine Henriksson, Elvar Theodorsson, Ann-Charlotte B. Svensson Holm, Lina Roth (2020) Journal of Veterinary Behavior, Publicerad online den 27 februari 2020, DOI:
