Vi är alla bekanta med den konventionella roboten, med tunga metallarmar som styrs av elektriska motorer och kanske monterar delar till en bil. De har tjänat människan väl men har stora begränsningar när de ska interagera med människokroppen.
–Du vill inte ha en industrirobot som lyfter farmor ur ett badkar, säger Edwin Jager, universitetslektor och enhetschef för bionik- och transdutionsvetenskap vid Linköpings universitet.
I en ny artikel i Soft Robotics (SoRo) presenterar han och doktoranden Manav Tyagi, tillsammans med sin samarbetspartner Geoff Spinks vid universitetet i Wollongong, sina senaste resultat om mjuka mikrorobotar. De nya robotarna har en rektangulär kropp med flexibla microactuators, som rörliga lämmar.
–Lämmarna är gjorda i en 3D-skrivare och består av en gel som kan röra sig när de stimuleras elektriskt, säger Manav Tyagi.En legofigur jämfört med två mikrorobotar.
Men det är den lilla storleken på mikrorobotarna som är det betydelsefulla resultatet. 300 x 1000 mikrometer med en tjocklek på 20 mikrometer.
–Det är den minsta 3D-utskrivna roboten som finns, nästan tio gånger mindre än den hitintills minsta, säger Manav Tyagi.
Det är en mycket liten robot, även i mikrorobotarnas värld, och den tillverkades med en enkel 3D-skrivare.
–Det är den mest spännande delen av den här artikeln, att vi kunde krympa storleken på roboten så här mycket med en vanlig 3D-skrivare, säger Manav Tyagi.
Edwin Jager är av samma uppfattning och är mycket nöjd med hur enkel processen är, jämfört med hur det har varit under tidigare år.
–För tjugo år sedan, när jag doktorerade, använde vi en komplex metod, microfabrication, genomförd i renrum. Tjugo år senare kan vi skapa mikrorobotar på ett mycket enklare sätt, säger han.
Läs mer i artikelns engelska version. Edwin Jager har gjort många framsteg de senaste 20 åren.
